Min österrikiska vän Fanny och jag hade i tonåren en besatthet av grodor. Historien började med att det var en liten blå gummigroda som förde oss samman. Vidare så skaffade Fanny en emailadress som löd fannyfrogstar @ ....com, vilken hon använder än idag. Vi samlade grodor i alla möjliga former och färger under flera år. Man kan lugnt säga att grodor blev vårat signum.

Nu har Fanny inplanterat fyra sydamerikanska (colombianska) lövgrodor i sitt flickrum. Dom förpestar tydligen hela övervåningen. Tydligen så luktar dom illa, men jag tror det bara är i förhållande till tvål och vatten. För en liten groda så är säkert ett unket fuktigt terrarium rena himmelriket.

Och nu har en av de små liven blivit uppkallad efter mig. Så fantastiskt! Let me introduce to you (trumvirvel) Grodan Linn! TAAAADAAA!

I förra veckan hörde jag en intressant intervju med en personlig coach angående julstress. Hon menade att vi försöker leva upp till så mycket under julen. Så mycket som ska göras. Gardiner ska upp, ljusstakar ska bytas, pepparkakor bakas, sillar läggas in, presenter köpas och paket ska slås in och så vidare.

Men det viktiga med julen är ändå att vi spenderar tid tillsammans, men hur ska man hinna det i hela den här karusellen. Därför menar hon att var och en ska sätta sig ner och fundera över hur man personligen vill fira sin jul. Utan att känna att det finns någonting som man måste leva upp till.

Jag ser genast möjligheten att ta ut svängarna lite. Kanske vill man inte ha sill på julbordet. Kanske bestämmer vi oss för att göra en stor pannkakstårta.

Jag har funderat en hel del kring det här. Nu har jag chansen att sätta min personliga prägel på julen. Hemma i min egen lägenhet är inredningen lika orange året om. Som tur är får jag njuta av doften av glögg, röda sidenband och ulliga tomtar i fönsterbläcket när jag kommer hem till familjen på landet.

Avsaknanden av jul i lägenheten är ändå något som jag vill ta tag i och styra upp och desto roligare blir det jag får improvisera lite. I går fick jag en ormbunke av min mormor. Och hur passande var inte det på en skala? Den kommer att fungera perfekt som alternativ julgran. En julbunke! Den behöver bara pyntas lite. Jag har redan spanat in en ljusslinga som hänger i Karros fönster. Sen några röda och guldiga kulor som jag sparat i byrån i hallen. Och *sim sallabim* En  orginell och grann jul(gran)bunke som gör julen lite mer personlig.

Det rycker ofta i min konstnärliga ådra. För det mesta så ger det sig uttryck i ord. Men i dag grabbade jag en pensel och fastnade flera timmar med en gigantisk målarduk. Här är början. I morgon är den förhoppningsvis klar. Då får ni se hur det blev.

Min bror kallar mig tönt, för mitt engagemang i Idol. Jag må vara en tönt, tillsammans med många andra människor i det här landet. Det är ett ständigt samtalsämne och det har fram tills nu gett mig en känsla av någon slags gemenskap med mina landsmän. Då vi i varsin soffa runt om i landet sätter på tv 4 klockan 20:00 varje fredag.

Men nu har svenska folket gjort det igen. Precis som när den där förbannade skolfröken gick vidare i melodifestivalen. Jag vill inte kännas vid denna dårskap. Det är som ett ultimat bevis på att demokrati bara är ett hopp om att människor ska ta sitt förnuft till fånga. Men i själva verket så är folk i det här landet helt oförmögna fatta egna beslut. IDIOTER! Helt plötsligt står det klart för mig, det som förr var helt oförklarligt. Till exempel att socialdemokraterna fått styra det här landet, det beror på att vi ger fullständigt inkompetenta människor rösträtt. 

När Andreas får vara kvar i Idol då säger jag bara en sak! Åt h*lvete med demokratin!!!
Jag må vara både i chocktillstånd och i ett moln av  förbannelse. Men det kommer inte hindra mig ifrån att lämna landet imorgon. Om inte någon ser till att avdemokratisera allt som är av betydelse så som Idol, melodifestivalen och riksdagsvalet.

Jag säger det igen, IDIOTER!

Innan jag berättar detta vill jag att ni ska veta att modebloggar hamnar på topp tre på min "det-tråkigaste-som-finns-i-hela-världen-lista". Men nu ska jag själv visa upp dagens eller låt säga årets kap. En tjusig liten mössa att sätta på knoppen. Den är med stor sannolikhet inte på modet någonstanns. Det kanske förklarar priset på 15 kr.



-Titta vilken fin jag har hittat
-linn... du ser ut som en 12-årig förortsunge med identitetskris, säger Isa som var 12 år för bara nått år sedan.
-Okej

Det var ju typiskt jag som försöker utstråla deathmetal-hardcore-dangerous--killer/motherfucker.

Min roomie är tillbaks efter 6 månader på okänd adress. Jag hälsade henne välkommen genom att studsa upp och ner i hennes säng där hon låg och snarkade några minuter efter midnatt natten till måndag.

I dag satt jag och deppade i min ensamhet för att jag inte har trean på min tv och det såg inte bättre ut än att jag skulle få följa EM-kvalet via text tv.

Så ringer det på dörren... (jag tassar ut i hallen och öppnar dörren) Där står hon. Med påsar, kassar och väskor.

-Vet du, vet du vad som hände?
-Nej
-Nyckeln Linn. Nyckeln. Rassel rassel så hörde jag hur den landade.

Karro har försökt lägga nyckel i en hemlig liten lucka och lyckats pilla ner den från kanten så att den trillat ner i någon form av ventilationsrör. Där ligger den nu stöldsäker i minst hundra år framöver.

Väl inne i lägenheten så bölar jag lite över fotbollen.

-Men Linn, jag har trean.
-Va!!!!!!!!
-Jag har trean på min TV och femman.

Ehh.. nu har jag bott här i ett och ett halvt år i tron om att vi bara har 1an 2an och 4an i vårt kanalutbud. Men Karro den lilla lumpen har hittat fler kanaler utan att säga något.

Så jag satte mig i hennes soffa två decimeter från skärmen. För Karro har nämligen möblerat på sitt eget personliga lilla vis. Jag känner då ingen annan som ställer TV:n på soffans högkant.

  

Efter en liten stund i soffan kommer hon springandes med en påse.

-Titta vad som har hänt med min kokosboll.

Stackars Karro som har en sån elak roomie som bara viker sig av skratt..

På grund av att jag glömde min kamera i huvudstaden har jag sparat på blogginlägget från söndagsen krogshow med Backstage Club. Sammanfattningsvis så blev det en lyckad kväll med både kött, pommes frites och hårda slag under bältet. Kring bordet satt både nära och kära samt långa och korta. Helt enkelt en samling kända och okända människor från åkersbergas kulturelit.



     
    

Fredagen den 14 december är det dags att återigen bänka sig på Sportsbar. Krogshowen EN AFTON är tillbaks för att göra ytterligare en i raden av succé föreställningar. Den här gången med en säsongsbetonad temakväll som går under namnet EN julAFTON.

Era värdar för denna oförglömliga kvällen är, Robin Muhr Pelle Barkengren och Sebastian Eriksson.

För mer information och biljettbokning www.enafton.se (låt er inte luras av årets fulaste hemsida, showen är fantastisk)

Nu till en ny matematisk formel. Mina odds har varit låga. Jag har varit hemligt förälskad i fröken Jensen sedan en tid tillbaks. Det har i alla fall varit hemligt för henne eftersom jag har inte fått chans att gå ner på knä framför henne. Chansen att jag skulle få ett ja till mitt frieri ökade när jag trippade in i Idolstudion. Om den så bara ökade med 0.0001 procent så gav det mig i alla fall bättre odds än någonsin tidigare.

Genom en vän hade vi fått vip till inspelningen av Idol och jag tänkte obemärkt sitta i publiken och betrakta gudinnan på scenen. Planen sprack när Mr Hallåa skulle påa programmet klockan 20:00 och slår sig ner i mitt och Mallans knä. Jag blev avslöjad med dregel i mungiporna och under 30 sekunder låtsades jag om att jag kände mig helt bekväm med att lägga armen om killen som hade mer make-up än jag.

Jag tog aldrig chansen att falla på knä men det gjorde Amanda. Närmre än så här kommer jag kanske inte. Men det är kanske tur det. För jag blir yr av bara tanken.



     

Jag har aldrig varit något fan av formler. Jag är helt enkelt inte ett matematiskt väsen och det förstod jag i tidig ålder. Jag föredrar språket när det är som mest levande. I poesin får man bryta mot alla regler. Matematiken känns så statisk. Så förutsägbar och avtändande med alla summor, ekvationer och likamed. Därför lider jag lite extra nu när våra kurser har dragit igång. I förra veckan fick vi smaka på budgetering och idag höll hjärnkontoret på att explodera. Jag såg hur en grå, överhettad substans rann utmed väggarna i klassrummet när Mr Excell gjorde  entré. 

En udda liten medlem i office familjen som jag bara skakat hand med tidigre. Idag förstod jag varför. Mr Excell är svår att ha att göra med. Excell lämnar inget utrymme för varken humor eller ironi. Jag anträngde mig verkligen för att få alla formler att falla på plats. Men när föreläsaren säger.
-Om ett plus ett inte är likamed två...
Och då rasade grunden för allt vad logiken någonsin har betytt. Jag kliade mig i bakhuvudet. Skruvade mig på stolen. Tillslut var frustrationen så total att jag skakade samtidigt som jag studsade upp och ner.

Om det var någon formel som för mig var ett bevis på en objektiv verklighet så var det det faktum att 1+1=2

Det är bland de jobbigaste känslorna jag vet. När jag verkligen till 100 procent anstränger mig för att förstå något utan att polletten trillar ner. Den frustrationen gör mig galen.

Detta leder mig till dagens tankenöt.  Kan någon förklara hur ekvationen ICA St eriksplan fungerar när summan av en frukost,
en pepsi max
5 kiwi =
167 kr.

Idag smög mig underbara lillebror in på msn och jag haffade honom direkt med ett entusiastiskt HAAAAJ eftersom jag inte hört av honom på år och dar. Men han fetdissade sin syster och anledningen ser ni här nedan.

-En bulle. Nä men Haaaj!
-Har inte tid
-Va! för mig har man alltid tid.. varför.. ska du spela?
-Nee för jag skulle in på ventrilo för att visa en låt som gick på internet radio, men nu han jag inte för att de var så inåt helvete sega på att ge mig lösenordet
-Hehe syyynd
-Mm remix på Spiderpig låten lixom!
-Va inte så bitter din bullgök
-MEEEN HAAAJ!
-Spiderpig.... weehu..!
-Mm precis, värsta remixen liksom! ååh så fick jag inte visa de den =(
-Men shit.. boom chicka booom chicka boom boom boom. Det är vad jag kallar remix!
-Mm precis det var en techno remix på Spiderpig, hallå personalen!
-Vilken f*cking spindelgris är det du snackar om.. Spelar han trumpet eller fiol?
-Neee...

September månad med sina bör och ska innebar en tidig höstdepression. Då var dagarna fortfarande varma och luften klar. Jag dubblerade min ångest med det faktum att ju längre tiden gick desto mörkare kallare och mer ogästvänliga skulle dagarna bli. Jag tänke att om jag känner mig deppig nu hur ska det då kännas i mitten av novemer.

Dagens datum är 13 november. Jag gick upp okristligt tidigt (vilket innebär före klockan 6) för att åka från punkt A till punkt B för att sedan gå 15 till punkt C. 

Men trots att molnen spottade snöflingor på isande kinder och himlen var lika grumlig och grå som gatsten och betong, så kände jag mig så när på nöjd med tillvaron. Jag må grubbla på det ena och det andra. Jag må vara lätt känslomässigt rubbad efter helgens märkliga äventyr (som jag fattat beslut om att censurera). Men överlag så blir jag lycklig i mina fantasier där på bron mellan punk B och C.

Jag måste ta en seriös funderare på det här i år igen. Fatta ett beslut och sedan gå till verket. År ut och år in avstår jag från köpet av vinterjacka. Jag inbillar mig att växhuseffekten ska bidra till ett varmare klimat som gynnar mina biologiska förutsättningar. Det borde finnas EU-bidrag för kallblodiga.

Det är samma sak varje år och jag vet det ju så väl. Egentligen borde jag köpa mig en jätteoverall à la eskimå och sedan svetta mig igenom vintern. Det borde inte vara så svårt att hitta en knubbsäl i exakt min storlek som kan låna mig sitt skinn.

I've spent my evening in the country side. Familjemiddag och mor hade som vanligt höjt mysfaktorn. Observera den spontana höstbuketten som hon trasslat ihop ute i trädgården. Minst sagt imponerande.

 

Sånt vackert behövs ju när man har en bror som ser ut så här.

Jag blev i juni månad introducerad till den mycket tidskrävande leken där man i tur ordning ska hitta en bil med regestreringsnummer 001, 002, 003 och så vidare till 999.

Leken har övergått till ett liv i ständigt jagandet. Bilköer.... parkeringsplatser.. omkörningar... och mötande trafik. Överallt söker jag efter 001. Så tänker jag att så länge jag inte hittat 001 så är jag formellt inte med i leken och kan därför hoppa av, kaste in handduken utan vidare. Men på senare tid har frustrationer övergått i ångest inför att hitta den första bilen. Då helt plötsligt kommer jag aldrig att kunna släppa taget, aldrig aldrig aldrig någonsin få ro i själen.

Tävlingsmänniska på gott och på ont. Atleast I kicked ass with Sherlock ;)

Så lyckat! Det här måste vi göra om. Varje tisdag om vi hade råd, men förhoppningsvis i alla fall en gång i månaden.

Det var flingsalt på smöret. Lyxfaktorn steg genast till tio på skalan. Sen en guldstjärna på det när jag fick Pepsi Max till den gigantiska skål med blåmusslor som jag beställde till varmrätt.




  

Precis som alla andra tisdagar så målade Masken sina naglar i mitt badrum. Det enda som skiljde oss från alla andra som är ute och äter en vanlig tisdag det var att vi dvs jag hade med en kamera. Piiinsamt. Men jag smygfotade Maskens tallrik när ingen såg så vi skulle smälta in.

Jag fick för mig att någon skulle bjuda mig på middag i dag. Men det verkar som att jag får ta en knäckemacka till för att hålla blodsockret på en stabil nivå en stund till.

Från och med i dag har jag ett nytt fiffigt ord som jag ska börja använda.

Ordet Fiffig. Ett roligare ord får man leta efter. Smaka lite på ordet. Säg det högt för dig själv några gånger. Jag blir helt såld. Vill köpa en hund och döpa den till fiffi bara för att få säga det.

-Se vilken fiffig liten hund jag har, man kan hålla den i handen eller ha den i sin jackficka.

Jag brukar tala om för min far som har en obefintligt låg stresströskel när han kör bil att han måste hitta sitt inre lugn. Det var lördag, ledigt och landet och jag fick verkligen smaka på min egen medicin. 

Vi tog med mormor till affären. Av någon anledning så är allting så omständigt när gamla människor ska handla mat. Det ska pillas och kännas och vägas och måttas med alla varor i hela butiken ända fram till kassan då en krona i taget ska räknas.



Men om det är lördag och ledigt och landet då står mor och far med en kopp kaffe och filosoferar, medan mormor pinnar runt bland hyllorna och klämmer och känner till och med på mjölken.

Big blue skies and an open field
My right hand on the steering wheel
Two young lovers runnin' wild
We bought string and a brand new kite
We couldn't wait to watch it fly
But it flew too high, it flew too high

Here comes the wind let your string unwind
Run as fast as you can in your mind
Back to a place that you never forgot
Before everything was lost
I don't remember when we ran out of rope
When we did we lost all hope
And we just stood there cryin'
That what's we learned about flyin'



Dagens låt: Emerson Hart - Flyin'

För några veckor sen gjorde jag ett försök att hitta ett par nya jeans så jag knallade in på Carlings. En mycket glad och söt flicka frågade om hon kunde hjälpa till med något. Vi hittade några par byxor som jag testade, men jag gjorde inget köp. På väg ut ur butiken tänkte jag, galet så charmig hon var, borde kanske gå tillbaks och säga, "hej, vill du gå ut med mig".

Det gjorde jag förståss inte (för jag är en mes) med motiveringen att om ödet fick bestämma så korsas våra vägar igen.

Kanske tre veckor senare småpratar jag med en tjej på QX som säger att hon ska jobba fredag lördag.

-Vad jobbar man med på en lördag, frågar jag

-Jag jobbar på Carlings

Jag höll fan på att trilla baklänges. Eftersom jag fortfarande inte hittat några jeans tyckte hon jag skulle komma förbi igen. Så det gjorde jag. Gick därifrån utan jeans, men med ett leende på läpparna. Så charming att jag smälter till en pöl på marken.

Det sagan inte förtäljer är att jag nu fått veta att hon träffar någon. Så klart. Min vanliga tur. Men åååh. Take your plans and break them..

En vacker dag när självförtroendet är på topp då går jag rakt in i butiken och bjuder ut henne.

To be continued

Min pappa har nu bevisligen gett uttrycket IQ badboll ett ansikte. I lördags lämnade han landet för jobb i New York. Mor har längtat och saknat sin man och jag har gjort mitt bästa för att hålla ställningarna och spenderat större delen av veckan på ön. Idag klockan 15 skulle jag hämta faderkakan på Arlanda.

Men till mors förfäran så har tidräkningen gjort att han tagit fel på dag vilket han skamset ringer och talar om.

I landet i väst har han enligt rykten införskaffat två exemplar Ipod nano, en till sig själv och en till min bror. Samt en Iphone till den andra brodern. Ikväll ringde han och frågade om det var nått jag ville beställa. Då var han på flygplatsen så jag antar att det landar ett kilo toblerone på Arlanda imorgon klockan tre.

Jag har hört sägas att man ska älska sig själv för att kunna älska någon annan. Men i denna narcissistiska och mycket självupptagna värld undrar jag ibland om det inte vore bättre om vissa människor älskade sig själv lite mindre. Då kanske det blev plats över för lite ödmjukhet och empati.



Enligt den grekiska mytologin blev en vacker ung man vid namn Narcissos hopplöst förälskad i sin egen spegelbild och tynade bort där han satt och betraktade sig själv i en källa.

Jag ska nu ta död på myten om Linn som renlevnadsmänniska.
Kanske är det så att jag varken röker eller dricker och därtill så tränar jag regelbundet. Men även solen har sina fläckar och jag har mina svagheter.

I går kväll hävde jag i mig fyra glas pepsi och varje klunk ger ett befriande rus.

Jag citerar:
Aspartam är ett av de farligaste ämnen som används som sötning i våra dagliga livsmedel. Aspartam, som ofta omnämns i fackböcker som kemiskt gift, kan vålla oro, depression, förvirring, yrsel, skakningar, sömnrubbningar, kronisk trötthet, ögonsmärta och ögontorrhet, synförändringar, högt blodtryck, viktökning, klåda, illamående, minnesförlust, krampattacker och andra besvär. Aspartam kan även leda till hjärntumörer.

Men ingen fara på taket!

Läsk som innehåller aspartam för högst innehålla 600 mg per liter. De flesta innehåller minde än så. Det betyder att en person som väger 60 kilo kan hålla sig under det rekommenderade dagliga intaget och ändå dricka fyra liter.