Igår fyllde jag år. Söndagen firades med familjen och jag stannade kvar över natten ute på ön. Måndag morgon ringer telefonen. Så jag vaknar med ett leende övertygad om att någon ska sjunga JA MÅ HON LEVA!!
-Ja de e Linn
-Hej Linn det är Emelie, förlåt om jag ringer och väcker dig, men du skulle inte kunna jobba idag?
(den lilla Emelie kakan från skärgårdsstad smulade sönder min sovmorgon i en enda fras.
-Jo men visst. Jag kommer på studs.

Sen fick jag hundra kramar av alla små änglar på jobbet och bruna bönor till lunch.
(Fast jag la huvudet på sne inne i köket och husmor kunde inte annat än värma några kycklingbiffar)

Hemma klockan 5 och var ute och sprang en sväng med Masken. Sen handlade vi alla nödvändigheter till vår pannkakstårta och inväntade fröken Shima.

Jag satt på huk på den lilla trappen in till mormor. Det doftade syrener och nykokt kaffe. Nu är maj snart till ända och jag önskar att alla årstider hade samma harmoniska effekt på min själ.  Har tillbringar mycket tid till plugg men hunnit med trevliga middagar och ett besök till brors slututställning på  Berghs.

I fredags kom moster på besök. Dom hänger stadigt min mor och hennes syster. Vi undrar alla hur det kan finnas så mycket att prata om. Men så länge det finns vin finns det anledning att gagga. Jag deltog endast vid middan sen hörde jag dom sitta nedanför på verandan långt in på natten. Men jag håller med om att nattliga konversationer har något särskillt.

   
  

Bilder:

1. Drugs

2. Middag vid 21:30

3. Far

4. Mor

5. Moster

6. Stämningsbild =)

Horatio - Tiger Lou
"Had a t-shirt on that said we're all gonna die alone, I still believe that's true I truly do"

Idag hade marknadskommuniktionsgruppen möte angående lanseringen av studentportalen för kommunikationsklassen. Arbetet går sakta men säkert framåt. Men idag gick det nog lite extra sakta för att en liten varelse vid namn Zoe deltog i diskussionerna. Jag är alltid ärlig när det gäller  så nykläckta barn. I de flesta fall är krypen inte särskillt fagra. Men Zoe och jag fick vad jag skulle vilja kalla en "connection". Jag började föreställa mig hur det skulle vara att hålla i den. En sån liten människa. Tänk om jag skulle tycka att det var roligt. Då är steget inte långt ifrån att jag börjar bearbeta tanken på att någon gång investera i en egen. För det är väl adoption som ligger nämast till hands med tankte på att fortplantning fortfarande bara fungerar mellan två personer av motsatt kön. (men moder jord och evolutionen kommer säkert på nått smart inom kort, hela grejen hona hane känns lite förlegat, eller?)

Hur som helst så lyckades AK alias Kakan (bilden i mitten) fånga en halvsuddig bild som räcker för bevis för att jag verkligen har hållt i en bebis.

  

Kanske har jag kämpat varje dag, med viljan och modet att stanna kvar.

Kanske har värdigheten stramat sina tyglar och ställt mer krav.

Det är en ovillkorlig kärlek, det enklaste och renaste i dig.

Som blivit en tung sten av tvivel som vilar djupt inne i mig.

Jag är nyss hemkommen från en fästingsafari. Mor min fråga om jag inte villa följa med ut och plocka några blomster. Jo, det låter sådär härligt romantiskt. Jag föreställde mig den sagolika doften av liljekonvaljer och knöt skorna.

We end up i ett snår av buskar. Blommorna är så obetydligt små och svåra att få ur marken att jag petar med en pinne i jorden istället och fascineras av allt djurliv. Två skalbaggar har en kärleksstund under löven medan en gråsugga ser på. Allt var frid och fröjd tills jag upptäcker Mr fästing på min högra arm. Uugh.. Siktar noga och sprättar igen den med fingrarna. Då ser jag plötsligt att Mr fästing har bjudit med hela sin familj och jag inser att jag är påväg att bli deras middag. Jag spottar ytterligare tio fästingar på min mor som med ett synfel på 2.5 inte ser något som har ett omfång minde än en humla. Jag för därför ett ensamt krig där ute i snåret mot borelia och andra dödliga sjukdomar som dom små äckliga krypen bär på.

Nu är jag hemma och kriget fortsätter. Jag har hittat soldater på mina skosnören och ska  snart raka av allt kroppshår i jakt på fienden.

Förra året gick jag igenom en traumatisk upplevelse. Jag som sällan smörjer in kroppen när jag duschat gjorde ett undantag och grabbade närmsta tillgängliga kräm i badrummet.  När jag vaknade dagen därpå och skulle kliva in i duschen fick jag en smärre chock. Randiga ben. VAD I H*LvE*e! Beredd att slå upp symptomen i Bonniers läkarlexikon och villig att amputera de mest infekterade kroppsdelarna fick jag syn den. Brun utan sol.  Det var som ett bevis på hur amatörmässigt jag smörjt in kroppen. Osymetriska ränder och fläckar överallt.

Men, jag har blivit tvungen att omvärdera hela konceptet brun utan sol. Brun utan sol är som stekt utan smör. Detta underbara påhitt har skjutit min livskvalité till skyarna. Man slipper föråldrad hud och omständiga solariebesök. Jag byter lätt blek och blå mot kulgul. Slut å sörj bar å smörj.

Jag isolerar mig på ön i helgen. Gräver djupt i projektledningsmetodikens och kommunikationsstrategiernas värld. Från morgon till kväll. Kliar mig i huvudet, knappar på tangenterna och bläddrar frenetiskt i mitt studielitteratursbibliotek. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att det är jobbigt eller högst intressant. En kombination skulle jag tro.

Satte mig med en pepsi på verandan och lapade sol som en solkatt ungefär. Lekte med tankar. Lekte med pennan och ramlade i en värld av illusioner.

I en värld av illusioner

Jag leker med tanken

En syrefattig illusion

dömd att misslyckad

avslöjas,

uppenbaras och förstöras.

En kittlande färd bland demoner

och änglar som gud glömt bort.

Två händer förtrollar så lätt,

förvandlar en tanke till lust

Dom berör och gör som dom vill

När du, ligger naken intill.

Det var en gång en klass på Medieinstitutet. Där fanns en Kaka, en Johanna, en Linnéa en Lundhagen, en Fredrik, en Kalle en Daniel och några till. Ingen var den andra lik..

Har fortfarande lite ont i magen utav att ha övergett mina vänner på salongen. Har fruktat skolbänken. Nu ligger fem små äckliga böcker här bredvid mig för att jag mentalt ska förbereda mig på att öppna dom och skriva den vidriga tentan. Jag erbjuder 50 spänn för varje rätt svar ni kan ge mig. Haha..

Men just när jag öppnat dörren till tulegatan 41 så ser jag en bekant figur som rör sig i korridoren. Jag tog AK under armen och drog henne längst bak i klassrummet. Där satt vi och fnittrade ikapp tills det brast totalt och garvet liksom pös ut genom öronen på oss båda. En närsynt Lundhagen och en uggla var mer än vi klarade av.

Den finns en plats i mig själv där hopp och tvivel gror.

Det är frukter i min vildvuxna trädgård.

Jag binder en krans av viljans rosor till mitt hår

och strör blad av längtans liljor i mina spår.


Idag rann tårarna vid matbordet. Stirrade ut över havet. 
Såg svanarna trygga i varann. För många år har gått.
Och tiden tycks ändå stå still. Jag är fångad i så många
ögonblick och hjärtat har hakat upp sig i en sorgsen melodi.

Tidigt i morse gick jag på en plantexpedition. Månaden maj är nog den vackraste. Inte bara för att det är min alldeles egna födelsedagsmånad utan för att alla blommor och blad sätter färg på alla stigar.

Titta på bilderna så förstår ni vad jag menar.
 

  
   
  

Så var sju veckors praktik ett minne blott. Mycket har jag fått göra och vara med om. Framförallt så har jag fått mig ett sisterhood. Så fina människor som jag redan saknar. Idealisten kvinnokämpen och legenden Åsa, fina flickan, myspaceaddicted och talangfulla Pernilla, ambitiösa, glada fnitter Emma.

Sista jobbet för den här gången publiceras på söndag på SalongK.se. Det är min intervju med Sonja Aldén. Och som Pernilla sa. Objektivitet är förlegat. Jag undrar om hon vill gifta sig med mig?

Här kommer ett klipp från min sista dag på salongen.

Jag har letat land och rike runt för att hitta den där glassen. Mövenpick passionsfrukt  & mango sorbet. Gaaah. Så jag och Shima tänkte att vi tar en promenad till Prisextra. Vi köpte sparris och champinjoner men hittade ingen Mövenpick. Tillslut stannade framför en stor frys med Ben & Jerry's. Vi norpade med oss en Cookie dough och det slutade i stor arkeologisk utgrävning i jakt på kakor i min soffa.
 

Dagens låt: Travis - Under the moonlight


Can you see the moonbeam.
And the colors of the lights.
They're like flowers
blooming in motion.
Watching them fade.
The last fireworks of the night.
I begin to wake.
To relive this memory.
When the answer is clear
and beyond believe.

Lyssna här

Som ni märkt så går det här med bloggandet i vågor. Dessa dagar när det har hänt en hel massa så har jag bara inte hunnit sätta mig ned och andra dagar så jag har haft så gott som ingenting att skriva om så resulterar det i meningslösa filmer där jag hoppas studsmatta och bakar kaka. Så..

Det är alltså inte så att det inte hänt någonting utan jag har bara inte haft tid. Nu går veckan mot sitt slut.
För att sammanfatta vad jag gjort sen sist kommer en lista.

-Besök på metro angående praktikplats på bildred.
-Intervju med Sonja Aldén som jag skriver på tills nästa vecka
-Linn och Masken kväll med en härlig fruktsallad och en kass film
-Fotografering i studio med Rickard. Bilderna är så sjukt snygga att jag blir kär i både Rickard och mig själv. Haha!!
-Krig på redaktionen. Det kockar i grytan och jag har en vecka kvar på praktiken :/
-Picknick i humlegården med SalongK.
-Avsked =(  Min favorit, Pernilla slutar för att jobba på Aftonbladet

Vad som komma skall!!

-Motorcykel till ön

-Hämta upp flicka från centralen imon

-Möta upp Masken och Shima

-Gå på underbara brors krogshow

-Gå på lång härlig promenad och mata hästarna
-Söndagssofta och inte göra någonting med någon speciell




Rickard sitter och håller på bilderna från fotograferingen igår. Men en liten försmak finns här.

Hur skulle det vara om vi vågade tro på människan. Att hon inte föds med onda avsikter. Att hon är en fantastisk varelse utrustad med förnuft och känslor som gör henne betydelsefull för sig själv och för andra. Våga tro att varje människa har en inneboende kraft. Ett frö som i rätt miljö med rätt förutsättningar blir en vacker blomma.

Att vara människa innebär ett stort ansvar. Varje individ tar ansvar för att skapa mening i sitt eget liv. För att ha medkänsla och engagemang för andras behov och intressen. Som människa måste du ha förståelse för samtalets betydelse för att lösa etiska konflikter. Varje människa ska ha ett öppet förhållningssätt som inbegriper kritiskt tänkande och ständig prövning. Om människor också visade varandra ömsesidig respekt så kunde humanismen bli en ny religion.

Men så länge ingen tror på människan så löser vi inga problem.