En oslagbar poet

Oslagbar poet. Lemarc lemarc.

För ett litet tag sen, när mitt vatten låg så klart
Såg jag kärleken som obefläckat ren och underbar
Det finns dom som vägrar tro det, men den är inte vit
lika solkig som ett fläckat lakan, lika vacker som ett lik
Men det har syresatt mitt blod nu, lärt mej leva på en lögn
Jag har försökt att tvätta mina händer, i den svarta snön
Jag vill skylla allt på slumpen, tro att ödet driver mej
men vi gör våra val i livet vare sej vi vet det eller ej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0