Mötte upp Joanna efter hennes föreställning i måndags. Vi köpte sushi och en pepsi och åkte vi till Österskär. Vissa måndagar blir lite mer speciella än andra. Särskillt när Joanna kläcker ur sig att det är vår 9 månaders dag. Kom lite som en överraskning, men vi kunde inte ha spenderat kvällen på ett bättre sätt.

Och jag har lovat att komma ihåg vår 10 månanders dag. Som enligt beräkningarna kommer infalla dagen innan jag fyller 25.

        

Efter premiären av musikalen Trollkarlen från Oz flyttade föreställningen ner i logerna under scenen. Sen blev det utgång. karaoke, dans och cola på menyn.

When I was a kid, Pluto was a planet.

 Det var inte länge sen som alla viste att pluto var solsystemets minsta planet. Hur mycket ska man behöva utstå under en livstid. Finns det egentligen någon sanningshalt i någonting vi lär oss.

En sak har jag lärt mig idag. Det var bättre förr. Då fick man en tid hos tandläkaren och det kostade ingenting + att man fick ett bokmärke med sig hem.

I dag fick jag ringa tandläkaren för att be om att få komma dit och det kostade mig 3400 kr + att jag inte fick något bokmärke.

Det var bättre förr - when pluto was a planet.

Jag och Joanna har aldrig haft något bråk. Varken gnäll eller tjafs och det känns märkligt ändå när vi bott tillsammans de senaste 9 månaderna.

Den enda typ av irritation som uppstått är den när vi spelar alfapet. Joanna är en gammal avdankat betapet-missbrukare med många ess i ärmen. Jag är en ovan underhuggare på uppgång.

Att Joanna vunnit de flesta av våra matcher är helt klart, men inget svider så mycket som när jag lyckas ta hem en seger och det sker allt oftare.

För att det inte skulle bli några missförstånd eller sura miner så valde vi att spela yatzy igår. Joanna vann, så nu när hon är på jobbet passar jag på att sitta hemma och träna.

Har lite träningsverk i kasthanden. Jag har övat på flera olika underlag. Soffa, trägolv och glasbord.
Jag tar gärna emot tips, allt från fusk till teknik och strategi.

Jag ville stöka över det där med deklarationen för att bara kunna rulla tummarna i väntan på att stashen ska rulla in på kontot.

När jag väl satte mig framför datorn och börjar leta upp koden på deklarationen så finns där ingen kod.

Jag läser deklarationen lite nogrannare och finner att jag förväntas lämna uppgifter om näringsverksamhet eftersom jag tilldelats F-skattesedel under 2008. Vidare läser jag får ett slutgiltiga skattebesked i december.

(Vilket jag med gråten i halsen läser)
INGA PENGAR INNAN MIDSOMMAR!


Ringer faderkakan som inte är till någon vidare hjälp. Han hänvisar mig istället till skatteupplysningen.

Hamnar som nummer 17 i telefonkön och efter en lång väntan är det bara att börja förklara vad det är jag inte förstår med hjälp av ord som jag aldrig fick lära mig i skolan och som jag knappast begriper.

Den vänliga damen och jag kom i alla fall fram till att det enda jag behövde fylla i var fältet övriga upplysningar där det nu står:

Inga uppgifter lämnas då bokslut sker den 31 december 2009.

Sen skickar hon en blankett att fylla i som eventuellt beviljar en tidigare utbetalning av skatteåterbäringen.

Herregud!  Jag blir nervös av eländet. Det ser ingen annan utväg än att skaffa mig en revisor snart.

Min kollega Alex här snett mitt emot mitt skrivbord driver en fantastisk tvserieblogg full av skvaller och nyheter. Mitt bland alla dessa kändisar får även vi här på kontoret chans att figurera. Häromdagen var det dags för mig att göra entré.

Och gissa om det var seinfeld det hand


Läs hela inlägget här

Fantastiskt roligt. Loulou bjuder på årets roligaste tv-händelse. Missa inte programmet på söndag.

Hittade ett minneskort från kameras i väskan och här är några av bilderna som fanns där på. Fotade inte så mycket under kvällen eftersom jag tog hand om videokameran.

Här överraskade vi i alla fall Joannas mor Anna-Lena som fyllde femtio år den 29 mars.

Liten klapp på axeln. I morse när jag kom till jobbet fick jag veta att trafiken till rosing-sajten gått i taket. Med snygga hänvisningar i rutan och klipp jag lyckats få tag på så kan jag känna mig en smula stolt.


Nu har aftonbladet gjor en rewrite på min intervju och artikel. Den toppar löpet på nöjesbladet.



Här kan du läsa min intervju

Här kan du läsa aftonbladets rewrite

I dag beslutar riksdagen om homosexuellas rätt att gifta sig.

Ska man skratta eller gråta över att det tagit sådan tid att förstå att det inte är någon skillnad på kärlek och kärlek.

Den nya äktenskapslagstiftningen börjar gälla redan om en månad och det är klart att det är en bit på vägen. Men några lika rättigheter existerar inte så länge människor fortsätter vara oförstående och blir provocerade av homosexualitet.

Min bror var nyligen med sin flickvän på en utlandsresa. Innan han åkte så berättade han att i ett muslimskt land så ska man tänka på att inte visa sin kärlek så öppet genom att kramas och pussas offentligt.

Men herregud, det låter väldigt primitivt tycker vi. Men faktum är att så känns det för mig varje gång jag tar min flickvän i handen och går på en promenad i min egen stad i mitt eget land. När som helst kan man möte blickar från människor som blir provocerade.

Men man får väl vara tacksam för det lilla. Jag blir åtminstonne inte avrättad. Inte här i alla fall.