Jag sa till mig själv att 2008 var det bästa året i mitt liv, men nu är jag helt övertygad om att 2009 blir det bästa.

Det sägs att det är så viktigt att ha koll på nyhetsflödet. Jag och många andra svenskar har för vana att en, två kanske till och med tre gånger om dagen surfa in på aftonbladet.se.

Där förväntar jag mig stora nyheter i topp och har ingenting hänt blir jag snudd på besviken. Då slår det mig hur illa det egentligen är. Ju hemskare nyheterna är desto mer tillfredställd blir jag. Vilken betyder att anledningen till att jag upprepar det här beteendet och besöker sidan gång på gång är för att jag blir tillfredställd av att veta att något hemskt har hänt. Kanske för att mitt eget liv är så fullstandigt odramatiskt. Vilket jag i och för sig stortrivs med.

Jag har länge varit ett fan och en förespråkare av webb-tv. När kanalernas utbud finns på webben blir jag som konsument inte längre beroende av någon tablå. Jag ser det jag vill, när jag vill.

Ibland vill man dock se ett program i direktsändning. Ett exempel är kvällens vm-kval mot Malta. Det fyller ingen funktion att se matchen två dagar senare. Matchen sänds på tv6. En kanal som inte finns på min tv.

Men till min stora förvåning och glädje livestreamas matchen direkt på tv6.se
Denna lilla skitkanal fick just ett fett stort plus i kanten.

Det bästa med livestreaming är att du kommer kunna se en exklusiv halvtimme från Allsång på Skansen, direkt efter programmet gått i rutan på tisdagar.

Där kommer Shire guida dig bakom scenen och man kommer kunna se en massa extranummer.

Ibland är teknik något så vackert.

  

Ni undrar säkert varför bloggen inte uppdateras så frekvent. En anledning skulle kunna vara att den ena dagen är den andra lik. Men för vissa är mitt högst odamatiska liv ändå av intresse därför bloggar jag nu om en helt vanlig dag.

Jag anländer till ett mitt helt vanliga jobb som redaktör och fotograf på svt. Jag och min kollega Shire åker till Skansen för att hålla ställningarna på ett lövat flak.

På flaket står Larz-Kristerz och spelar Jag måste ringa Carina på repeat genom sthlm city.

Därefter väntar en helt vanlig presskonferens och en journaliststorm på sollidenscenen. Jag dreglar en stund på Magnus Carlsson, skakar hand med Björn Skifs, byter några rader med Timo Räisänen och får en puss på munnen av Anna Book.

Sen bär det av till tv-huset där alla intervjuer tankas in på datorn i väntan på att bli redigerade.

Det var ungefär det. En helt vanlig dag på jobbet.

Det känns så märkligt tomt att lägga sig utan henne. Den vackraste varelsen på jorden. Det är märkligt att det inte gått en natt på 10 månader som vi sovit ifrån varandra. Men nu ligger jag här i min stora säng utan hennes armar och ben som klänger sig fast. Utan hennes läppar mot min hals. Trots att jag tänker det varje dag, att hon är det bästa som någonsin hänt så inser jag det ändå om och om igen att jag är så lycklig och bortskämd som har dig.

Åh jag vet att hon kommer ha det helt fantastiskt kul i london. Och jag vet att när hon kommer hem så har hon tusen saker att berätta. Och jag kommer sitta och lyssa och bara älska att få titta på henne och hennes leende läppar snart igen.