Det känns så märkligt tomt att lägga sig utan henne. Den vackraste varelsen på jorden. Det är märkligt att det inte gått en natt på 10 månader som vi sovit ifrån varandra. Men nu ligger jag här i min stora säng utan hennes armar och ben som klänger sig fast. Utan hennes läppar mot min hals. Trots att jag tänker det varje dag, att hon är det bästa som någonsin hänt så inser jag det ändå om och om igen att jag är så lycklig och bortskämd som har dig.

Åh jag vet att hon kommer ha det helt fantastiskt kul i london. Och jag vet att när hon kommer hem så har hon tusen saker att berätta. Och jag kommer sitta och lyssa och bara älska att få titta på henne och hennes leende läppar snart igen.