I'll be just fine
If I could write a letter to myself and send it back in time,
I'd tell myself this year will pass and I will be just fine.
But even if I'd tell myself what is yet to come.
I would not want myself to make a single day undone.
Ikväll är det nyårsfirande i Stocksund med packet. Det är dresscode kavaj vilket betyder klänning för damerna. Men jag har klart och tydligt förklarat att jag motsätter mig alla heteronormativa regler.
Everything's right
"Windows down as the night blows in
Tap the beat on the wheel as the tires spin
Until we're there crank the radio
We'll join in with the songs we know"
Matt Wertz - Everything's right
Reasons and mistakes
I've gathered all my reasons, all my thought and my mistakes.
Stole a bit of confidence and washed my doubts away.
I've gathered all the pieces, my heart and plans to break.
Why try to hide from shadows when sunlight leads your way.
Rekvisitafamiljen kämpar vidare
Jag har handlar 20 kilo lök för 65 kr av min bror på tempo
Jag har snickrat ihop en fet gul kanariefågel
Jag har varit schleten i en bil på väg hem från teatern
Nu har vi faktiskt nästan skrapat ihop all rekvisita.
Det saknas fortfarande:
En kandelaber
En dialogtelefon
Ett baseballträ
Två knivar
Om du som läser det här sitter och trycker på någon av dessa prylar var vänlig hör av dig till rekvisitafamiljen.
Tack för idag. God natt!
Sorbet, eller vad var det?
A lot to do
Nu skäms jag lite för att jag inte uppdaterat på hela dagen igår. Det är lite häktiskt just nu. Mycket som händer och mycket att göra. Se vilken fin bortförklaring. Det bästa är att jag ändå känner mig helt ledig och fri från stress.
Nu är det snart primär på revyn. En och en halv vecka. Rekvisitan hade varit en enkel match om det inte vore för den feta kanariefågeln. Men visst är det väl kul med något att bita så länge det inte är ett surt äpple. Hahahahaah..
It appears to me att ingen annan än jag skrattar år mina skämt. Men jag är så nöjd med att få mig själv att skratta så det spelar faktiskt ingen som helst roll..
Igår var det utgång med packet som jag för övrigt ska fira nyår med. Det blir i Stocksund med dresscode kavaj vilket gör mig en smula stressad. Men men imorgon blir det mellandagsrea i Täby..
En julafton på riktigt
God Jul hos familjen Muhr
Nu har det gått för långt
Jag fick ett desperat behov av socker och drog mor min i håret för att få henne att klämma ut var hon gömt Aladinasken. Men till min stora förskräckelse får jag veta
-Jag har inte köpt någon Aladinask i år.
-Va säger du!!?
-Jag har inte köpt nån
-Är du seriös eller?
-Jag stod där och tänkte att ni gillar ju inte Aladinasken så varför ska jag köpa det
-Men men men.. Den ska finnas här.
Så jag flyger på telefonen, slår numret till min bror som förstår allvaret i situationen och lovar lösa problemet tills imorgon.
Pjuuu! Det var nära ögat. En jul utan aladinask är som en jul utan julgran, en tomte utan skägg eller paket utan snören.
Finally
Midvinterståndet. Det enda stånd vi kan säga att vi faktiskt gillar. För nu vänder det. Om ett halvår är det midsommar. Från och med nu blir det ljusare för varje dag. Iiiiiiiiieeeee!
Beautiful!
En räkmacka
Terminsprojektet är avslutat vilket kan verka skönt. Men det är snarare en anledning till att få ångest över januaris bekymmer med, tenta, oplanerade slutprojkt och obestämt praktikplats.
Men idag fick jag jullov på riktigt. Var tveksam till att gå på intervju på webbyrån houdini, men efter om och med tog jag med dit. Och blev positivt överraskad. Nu är jag erbjuden att jobba i projekt som idé och konceptutvecklare under våren. Det betyder att både praktiken och slutprojektet är fixat. Det är i alla fall en riktigt hygglig B-plan, för jag kan inte lita på tv4. Och visar det sig att dom också vill erbjuda mig en plats så har jag ett jobbigt i-landsproblem att ta itu med.
Så jag börjar med att fira ledigheten med att jobba ideelt. Off we go to Åkersberga Revyn.
God jul på er!
Asgarv utlovas!
Att norpa en potatis
Jag bestämde mig för att köpa en bakpotatis för 7:90:-
När jag kom fram till kassan och skulle betala så kom jag inte ens ihåg koden till kortet. Då var det verkligen för länge sen jag handlade. Slår in min portkod och sen kliar jag mig i huvudet.
Efter 30 sekunder slet jag potatisen från bandet och sprang det fortaste jag kunde*
fotnot:
*Det sista var en lögn
Tack mor och far
Jag lever på de sista smulorna i skafferiet. Har bestämt mig för att inte bära hem en enda matvara utan länsa alla vrår på kalorier. Två morötter kvar i kylen blir en lunch och en middag. Men igår hade jag turen att få med mig en matlåda.
Och på fullaste allvar så sprängde den matlådan alla gastronomiska gränser. Det ser kanske inte mycket ut för världen. Men det är utan tvekan den bästa matlåda jag någonsin ätit. Ett stort tack till moderkakan och faderkakan som offrade sin lilla laxbit till den fattiga kyrkråttan.
Staaaaaad i ljus
Ibland lyfter man blicken från marken och i detta märkliga vinterljus blev staden så väldigt vacker. Svårt att fånga på bild. Men här bor jag.
Årets julklapp
Ett litet paket med extra minne till min dator som nu ska uppgraderas. Weehuu!
PAAAAAAAAAAAAAAPI! Nu måse du hjälpa mig skruva isär burken..
En nagel i ögat typ
Men idag upptäckte jag att det är min tumnagel som är för lång. Den petar ner snabbknappen till aktivitetsmenyn när jag trycker på raderaknappen.
Skitnagel!
Min kniv är vassare än din
Lillebror Nr 1 säger åt syster att va en hjälpande hand bakom scenen på årets revy. Visst, jag kan behöva använda min konstnärliga ådra lite praktiskt och göra rekvisita tänker jag.
Mitt ljushuvud och lillebror Nr 2, Kalle såger att han ska infinna sig på teatern klockan 19 men att dekoren kommer att vara där tidigare. Jag lyssnar på det och kommer dit så fort jag kan vid klockan 5.
På plats finns 4 killar i blåkläder som släpar lastpallar. Jag undrar var resten av skaran är men inser snart att det är jag och 4 byggarbetare and that's it. Jag tar på mig ett par handskar färdig att hugga in varpå Mr byggledare tar fram en pappkasse.
- Här, lite tjejgöra. Du kan hitta ett eluttag och sätta dom här batterierna på laddning.
-Eh. Okej.
Strax därpå ska samma kille ge sig iväg och hojtar i dörren
-Puss på gurkan
Sen tittar han på mig
-Och puss på ? Så blir han tyst och kommer inte på vad han ska kalla mitt könsorgan sen går han
Och jag står kvar med två män som börjar jämföra sina knivar
-Fan jag slipade den häromdan, säger den ena
-Det spelar ingen roll dom blir slöa så fort man skär i nån gipsskiva och det dyker upp en spik.
-Jävla spik
Herregud vart ska jag ta vägen tänker jag då en av killarna tar fram en tummstock och drar ett streck över masonitskivan.
-Du, min penna är kortare än din
-Ja det är den
-Men jag har en helt ny också, men den använder jag inte förrän den korta är slut, jag skulle ändå bara slarva bort den
Herregud vart ska jag ta vägen tänker jag nu på fullaste allvar.
-Hörde du om han i byggden som haft samma hammare i 40 år
-Ja sjukt, man måste ju byta ibland
-Han var nog den enda som kunde hammra med den
Sen kom mitt ljushuvud till lillebror och på ett sätt var jag glad att han räddade mig från blåbyxorna men å andra sidan var det han som lurat dit mig till klockan fem.
Blue again
Fill me up with confidence
and break me down again
Leave me here with ignorance
and dust me off again
Steal the colour in my sky
then make it blue again
Jobbigt efternamn
En konversation på msn idag
-Jobbigt om du skulle heta Jahl i efternamn
-Jaså vadå
-Jo men jag bara tänkte
-Varför är det jobbigt?
-Linn Jahl
-Va
-Linjal alltså
Hahahah.. Det tog ett tag innan poletten trilla ner. Men visst är det roligare att förknippas med lemurer än linjaler.
vilka j*vla amatörer
VI förbereder oss inför presentationen av vårat slutprojekt som äger rum på torsdag. På stan intervjuade vi kvinnor för att göra en kort film med målgruppens tankar kring valet av vigselring. Vi ger oss på en moderiktig kvinna i trettioårsåldern och frågar om vi får ställa en fråga.
-Det är inget som kommer hamna på internet eller nått, säge Kalle
-Nej okej säger kvinnan
-Det är bara för att vi pluggar media och ska ha rörlig bild, fortsätter Kalle
-Okej, jag jobbar på kanal 5 och brukar filma folk på stan, säger hon då.
-Hrrrmmf
Och där står vi med en liten ful digitalkamera i handen och säger något coolt om att vi hållerpå med media. Hahahaahhahahaha. Vilka j*vla amatörer.
Kroppshår
Först och främst hade jag preparerat revbensspjällen på julbordet så att jag slapp se mina bröders hamstrar och virvelmarsvin i deras armhålorna. Och om dosen räckte skulle jag med glädje svälja ett piller själv.
Mina fosterföräldrar
Söndagen den tredje advent. Jag kommer hem vid två tiden och finner mina fosterföräldrar Lars och Karoline med ett sällskapsspel i köket. Jag blev hooked och hann varken gå på toaletten eller packa upp väskan förrän jag va helt inne i intrigerna på spelplanen, mellan munkar knektar och bönder.
Nästa gång ska jag ha mina egna gubbar! =) Weehu.. Jag anser att det borde spelas mer spel. Fler människor borde spela mer sällskapsspel. Det höjer spänningen i vardagstristessen.
The contest!
Nu har du chansen att vinna en upplevelse utöver det vanliga. Ett fyra dygn långt Seinfeld-maraton på hotell i Stockholm! Vinnaren får bo på Rica Talk Hotel i Stockholm under fyra dygn och se alla Seinfeld-avsnitt som någonsin producerats"
Jag tror inte att det finns någon mer värdig vinnare än jag i den här tävlingen. Ååååh låt mig vinna.. God I don't ask you for much som Kramer skulle sagt.
Dagen efter dagen innan
En lördag i december. Dagen efter och dagen innan krogshow. Så är det alldeles lugnt och tyst på berget.
"With the birds in a concrete room
and the beatles in a submarine
there's no music, not a sound"
/ M. Wiik
Krimenell i naturen
Med ficklampa och såg anföll vi i natt granplantagen. Här är den. Gårdagens jaktbyte. Kanske är det inte den fagraste av granar. Det är inget kungligt över den. Men snart ska ni se att det finns potential till glitter och glamour även av den här lilla rackarn.
Jag ska ansöka om medlemskap i bandidos med årets granstöld som referens över min kriminella bana.
Ett lyckat möte
Nu har jag varit på tv4.se för en intervju. Jag erbjöd mig jobba gratis under 10 veckor i vår. Den stilige mannen föreslog eventuellt 16 veckor och tyckte att jag kan fylla ut mitt individuella projektarbete med någonting kreativt. Så nu måste jag pitcha en idé först till min handledare och sen till tv4.se.
Små kreativitetsmoln svävar ovanför mitt huvudet
Tänk tänk. Vad vill vi se mer av på webben och i tv?
Jag ska komma på något fantastiskt smart och sedan nagla fast den där praktikplatsen. Oh yes!
.
Dagens uppfinning
Det finns saker som för mig är helt obegripliga. Många med mig förundras än i dag över pyramiderna, samtidigt som vi knappt höjer ögonbrynen när någon vandrar på månen. I skolan har vi pratat om bitar och bytes. Ettor och nollor, ström av och ström på. Inte så komplicerad när det går kablar i marken, men det är för mig inte gripbart hur alla dessa signaler vandrar genom luften mellan sateliter och antenner. Jag begriper inte hur det går till. Hur varje liten etta och nolla hamnar på rätt plats. Jag tänker inte engegera mig i den vetenskapen heller. Bara det fungerar så är jag glad.
Men idag vill jag faktiskt hylla en mycket banalare uppfinning. Dagens uppfinning är ljusslingan. Så vackert och ofarligt mörkret verkar när långa ljusslingor lyser upp små buskar och träd. För det kvittar mig om människan kan resa till månen. Det betyder så mycket mer att någon kom på den smarta idén att klä in hus och granar i små lampor när det är som mörkast här i vårt vinterland.
Det hänger på håret
Det hänger på håret. Det har jag alltid sagt. Och nu har saxtaxen varit i farten. Härjade nästan fritt under 45 minuter och se så fint det blev. Nu är det bara till att skaffa sig ett par hela strumpor sen är jag tillbaks i mitt esse igen. Sådär lagom fin strax innan jul.
Trotsa inte naturens lagar
Till skillnad från min vän Kocken så har jag aldrig haft någon dragning till naturämnena. Ibland resulterar det i att jag får ett slag i ansiktet från vetenskapen.
I morse skulle jag koka ägg. Hungrig som en vessla är på morgonen hade jag inte lust att vänta 10 minuter på att få ägget hårdkokt. Tack och lov tänkte jag att jag har gasspis för den är riktigt effektiv. Ett snille som jag är tänker jag att det går ju ännu fortare om jag inte fyller hela kastrullen med vatten. Ju mer vatten desto längre tid tar det ju att koka.
När jag ställt kastrullen på spisen går jag ut i vardagsrummet. För att några minuter senare känna doften av bränd kastrull och stekt äggskal.
Jag inser att mitt försök att trotsa tiden gav mig hybris och att jag blev straffad av naturens lagar. Vatten har tydligen en förmåga att lämna kastrullen. För det vatten som skulle kokat upp mitt ägg kryper nu som imma längs fönstret i köket.
Nu har det gått för långt
Så kom Karro hem. Och jag flashar mina fötter med håliga strumpor.
-Jag har aldrig känt mig så här tattig, det går bara utför.
-Men Linn om du vill ha ett par med en konstig färg kan du få ett par av mina, säger Karro.
Jag säger tack, men talar även om mitt måtto som lyder "hellre en svart strumpa med hål än en strumpa med konstig färg"
Men påväg in i mitt rum inser jag att jag måste ta mig själv i kragen och svälja mina principer. Karro öppnar byrålådan. Rotar fram tre par strumpor som hon själv aldrig använt.
Och här sitter jag nu. Två veckor innan jul. Med dom fuuulaste strumporna världen någonsin har skådat.
Riskanalys
Jag har blivit hjärntvättad i plugget. Det känns som jag drömmer om projektledning på nätterna. Jag vaknar upp med tankar på projektet. Ja faktum är att jag inte längre bara förknippar vårat terminsprojekt med förstudier, behovsanalys och kravspecifikationer.
Nej, hela livet ser jag numera som ett enda stort projekt. Där jag vandrar runt som projektledare och drar i alla trådar. För tillfället jobbar jag med att sätta upp SMARTA-Mål, (specifika, mätbara accepterade realistiska och tidssatta).
Så här långt har allt gått bra, men jag måste räkna med att det snart kan se annorlunda ut. För om ett halvår si sådär är jag klar med min utbildning. Då går även mitt lägenhetskontrakt ut. Jag har därför gjort en riskanalys enligt scenariometoden.
Scenario 1: Jag slutar skolan, får ett jobb, har ingenstanns att bo.
Scenario 2: Jag slutar skolan, får inget jobb, men får ha kvar lägenheten.
Scenario 3: Jag slutar skolan, får jobb och får ha kvar lägenheten.
Scenario 4: Jag slutar skolan får inget jobb och har ingenstanns att bo.
Analys:
Av dessa 4 scenarier är nr 3 mest önskvärt, men inte mest relistiskt. Nr 2 är problematiskt såtillvida att om jag får behålla lägenheten så måste jag kunna betala hyran men utan jobb blir det lite svårt. Det betyder att scenario 2 resulterar i samma konsekvens som scenario 4 det vill säga att jag blir hemlös.
Slutsats:
Det mest troliga inför framtiden är att jag slutar skolan, inte har något jobb och inte heller någonstanns att bo.
Och tack vara projektledningen så kan jag förbereda mig på det värsta. Jag känner hur jag mer och mer liknar min mormor.
Välkommen till projektledarens vardag.
EN julAFTON på Ljusterö
Ett smakprov från EN julAFTON
Mor fick känna sig som en prinsessa uppvaktad av sina idoler innan föreställningen. Personligen blev jag lite irriterad över att dom käkade upp min baguette. Trotts det hade jag ändå en brödklump i magen när middagen serverades och jag tog bara 4 tuggor av mors chili con carne.
Masken och Toni dreglade ner i grytan men torkade snabbt mungiporna när kameran dök upp.
Nathan har en liten mirakelflaska i sin jackficka som enligt honom själv gör flickorna helt galna. Fantastiskt tänkte jag, var har han fått tag på den. Och är det på riktigt så att kvinnofolk kryper vid hans fötter precis som i en reklamfilm.
-Vet ni vad den här kostar?
-Nej, sa Masken, Tony och jag i kör med uppspärrade och förväntansfulla ögon.
-Den var gratis, jag fick den med tidningen Café.
Hur gick det här till
Kanske var det så att jag efter alla mina år som nykter medborgare beslutade mig för att festa till det lite. Eller så har jag helt enkelt efter alla mina iaktagelser blivit en mästare på att illustrera en svart däckad smurf i rånarluva.
Something new
.:Jag vill ha dig
I ett rum fullt av stjärnor
På en plats mycket varmare
Än en frostblekt stad
Och när du går
Vill jag ha dig
Som ett vagt minne av gårdagen
I en värld mycket vackrare
Än verklighetens livlösa fasad:.
Something old
.:We stood tall on the edge with no solution
Weakened fist and broken arms.
Falling, we held on to the illusion.
And it has keep us both alive so far:.
Bara när jag blundar
Vackrare än verkligheten sanningen och lögnen
Det ligger en sorts odödlighet begravd i själva drömmen"
Lemarc
Under samma tak
Fråga mig inte hur det gick till. Men jag lever under samma tak som en man. En sån där lång och redig karl, med basstämma och hår i ansiktssektorn.
Här om dagen blev jag erbjuden 15 kronor styck för att stryka hans skjortor. Jag inser snabbt att jag skulle kunna tjäna mig en bra slant. Men jag fick en känsla av att vara smått prostituerad och tackade vänligt nej. Jag tänker inte låta mig utnyttjas för att karln sitter på en större förmögenhet än jag själv. Istället bjuder jag på lussekissar och roar mig i Lasse-majas sällskap. Samtidigt som hans parasit till flickvän vägrar låna mig sin ljusslinga att dekorera julbunken med, men av någon anledning så får hon en lussekisse hon med. Bara för att hon är så lätt att tycka om ändå.
Morgonens smile
Morgonens cred ger jag till den kostymnissen 40+ i tunnelbanan som tagit på sig en jordgubbsmössa. Antingen så var han bara för trött för att märka att han tog fel mössa hemma i byrålådan eller så är han helt enkelt så skön att han vågar föredrar polarn & pyret framför peak performance.
Mission Lussekissar
Mission one: Att göra världens största lussepatte.
Mission accomplished!
Mission two: Att baka förstklassiga lussekissar med ett högt kreativt tak i form, design och smak.
Mission accomplished!
Linn bakade en enögd lussesnigel och en lussedöskalle.
Isa bakade en lussetaco fylld med choklad och en lussepinne garnerad med kanel och pärlsocker. Världsklass!
I bakhuvudet hör jag min mor säga, LEK INTE MED MATEN!
Destruktivt adventsfika
-VILKET HYCKLERI! ryter mormor till
-Vilket då, undrar mor
-Jesus kristus, hallelujah och alla änglar sjunger dom, men vad gör människorna. Dom bara dödar och mördar och slår ihjäl varann i alla fall, gormar mormor.
Så kan man också se på det. Om man ser världen genom ett kikhål. Det vill säga svt:s nyhetssändningar, då måste jag hålla med om att världen inte ser särskilt ljus ut.
Samtalet fortsätter... några minuter senare
-Pluggar du fortfarande, frågar farmor
-Ja, snart är jag klart, då tänkte jag plugga till lärare, då blir det fyra år till, säger jag.
-NEJ LINN, bli inte lärare! Dom blir ihjälstuckna och dödade, säger mormor.
-Jag har jobbat som lärare och här sitter jag, säger farmor.
-Det var annat förr. Jag undrar varför dom gör sånt där. Jag tror det är knak och grejjer, säger mormor.
-Jag tror det är brist på uppmärksamhet ifrån hemmet, säger farmor.
-Jag tror det är dom som blivit mobbade som kommer tillbaks för att hämnas, säger pappa.
-Jag blev också mobbad. Inte sticker jag någon med kniv för det, avslutar mormor.
Nej för mormor klubbar ner folk med kavlen. Men den har hon gett till mig nu.
Där är den!
Helt plötsligt var den bara där. Så lätt kunde jag ha missat den. Men ögon höll på att trilla ut och jag tappade nästan körförmågan när jag såg den.
001! That's it ..Ett halvår senare. Fumlade fram kameran på mobilen i rondellen vid roslagstull. YES!
DÄR DÄR är den, 001... Det känns som en seger. En liten seger. Fast jag vet att det bara är början. 002 NEXT..
Alldeles nyss berättade jag för fröken Halldan som introduserade mig i leken och då lät det så här.
-Vet du vad jag hittade igår
-Nej?
-001, I got it..YES!
-VI SAMMANBETAR DET VET DU
-Va, nej, hahah. Gör vi?
-ja det gör vi verkligen
-Får man det. Åh, men tänk om jag blir anklagad för fusk.. jag hatar det
-Det blir du inte
-Jag är inte så säker. Men jag har alltid gillat att göra saker tillsammans
-Haha, me too babe
-Du är ju hur som helst min partner in crime. Det vill säga den enda som får mig att begå brott
-Think outside the box Linn
Vår aftonstjärna
Det här är familjens yngsta medlem. Min lillebror Calle. Nu ska jag lära er något som jag fick veta häromdagen i skolan. På svenska så är Calle en sladdis. Ett litet sladdbarn som oplanerat men i efterhand lyckligtvis kom till världen. Det kanske inte är så kul alla gånger att vara en sladd.
På finska heter det något helt annat. Är man född sådär några år efter då kallas det för aftonstjärna.
Så från och med nu är Calle vår lilla aftonstjärna.
