Jag har blivit hjärntvättad i plugget. Det känns som jag drömmer om projektledning på nätterna. Jag vaknar upp med tankar på projektet. Ja faktum är att jag inte längre bara förknippar vårat terminsprojekt med förstudier, behovsanalys och kravspecifikationer.

Nej, hela livet ser jag numera som ett enda stort projekt. Där jag vandrar runt som projektledare och drar i alla trådar. För tillfället jobbar jag med att sätta upp SMARTA-Mål, (specifika, mätbara accepterade realistiska och tidssatta).

Så här långt har allt gått bra, men jag måste räkna med att det snart kan se annorlunda ut. För om ett halvår si sådär är jag klar med min utbildning. Då går även mitt lägenhetskontrakt ut. Jag har därför gjort en riskanalys enligt scenariometoden.

Scenario 1: Jag slutar skolan, får ett jobb, har ingenstanns att bo.

Scenario 2: Jag slutar skolan, får inget jobb, men får ha kvar lägenheten.

Scenario 3: Jag slutar skolan, får jobb och får ha kvar lägenheten.

Scenario 4: Jag slutar skolan får inget jobb och har ingenstanns att bo.

Analys:
Av dessa 4 scenarier är nr 3 mest önskvärt, men inte mest relistiskt. Nr 2 är problematiskt såtillvida att om jag får behålla lägenheten så måste jag kunna betala hyran men utan jobb blir det lite svårt. Det betyder att scenario 2 resulterar i samma konsekvens som scenario 4 det vill säga att jag blir hemlös.

Slutsats:
Det mest troliga inför framtiden är att jag slutar skolan, inte har något jobb och inte heller någonstanns att bo.

Och tack vara projektledningen så kan jag förbereda mig på det värsta. Jag känner hur jag mer och mer liknar min mormor.

Välkommen till projektledarens vardag.