Fråga mig inte hur det gick till. Men jag lever under samma tak som en man. En sån där lång och redig karl, med basstämma och hår i ansiktssektorn.



Här om dagen blev jag erbjuden 15 kronor styck för att stryka hans skjortor. Jag inser snabbt att jag skulle kunna tjäna mig en bra slant. Men jag fick en känsla av att vara smått prostituerad och tackade vänligt nej. Jag tänker inte låta mig utnyttjas för att karln sitter på en större förmögenhet än jag själv. Istället bjuder jag på lussekissar och roar mig i Lasse-majas sällskap. Samtidigt som hans parasit till flickvän vägrar låna mig sin ljusslinga att dekorera julbunken med, men av någon anledning så får hon en lussekisse hon med. Bara för att hon är så lätt att tycka om ändå.