I dag beslutar riksdagen om homosexuellas rätt att gifta sig.

Ska man skratta eller gråta över att det tagit sådan tid att förstå att det inte är någon skillnad på kärlek och kärlek.

Den nya äktenskapslagstiftningen börjar gälla redan om en månad och det är klart att det är en bit på vägen. Men några lika rättigheter existerar inte så länge människor fortsätter vara oförstående och blir provocerade av homosexualitet.

Min bror var nyligen med sin flickvän på en utlandsresa. Innan han åkte så berättade han att i ett muslimskt land så ska man tänka på att inte visa sin kärlek så öppet genom att kramas och pussas offentligt.

Men herregud, det låter väldigt primitivt tycker vi. Men faktum är att så känns det för mig varje gång jag tar min flickvän i handen och går på en promenad i min egen stad i mitt eget land. När som helst kan man möte blickar från människor som blir provocerade.

Men man får väl vara tacksam för det lilla. Jag blir åtminstonne inte avrättad. Inte här i alla fall.