Jag är nyss hemkommen från en fästingsafari. Mor min fråga om jag inte villa följa med ut och plocka några blomster. Jo, det låter sådär härligt romantiskt. Jag föreställde mig den sagolika doften av liljekonvaljer och knöt skorna.

We end up i ett snår av buskar. Blommorna är så obetydligt små och svåra att få ur marken att jag petar med en pinne i jorden istället och fascineras av allt djurliv. Två skalbaggar har en kärleksstund under löven medan en gråsugga ser på. Allt var frid och fröjd tills jag upptäcker Mr fästing på min högra arm. Uugh.. Siktar noga och sprättar igen den med fingrarna. Då ser jag plötsligt att Mr fästing har bjudit med hela sin familj och jag inser att jag är påväg att bli deras middag. Jag spottar ytterligare tio fästingar på min mor som med ett synfel på 2.5 inte ser något som har ett omfång minde än en humla. Jag för därför ett ensamt krig där ute i snåret mot borelia och andra dödliga sjukdomar som dom små äckliga krypen bär på.

Nu är jag hemma och kriget fortsätter. Jag har hittat soldater på mina skosnören och ska  snart raka av allt kroppshår i jakt på fienden.