gud.blogg.se


Jag har förkovrat mig i bröllopsstatistik från statistiska centralbyrån. Medelåldern för första giftermålet bland kvinnor är 31.9 år.

Första giftermålet... Är det inte tragiskt att statistiken ser så ut. Människor lovar varandra evig trohet till höger och vänster inför Gud och Guds församling. Kanske är det just det. Det känns lite halvseriöst att lova saker inför någon som inte gjort mycket väsen av sig de senaste tvåtusen åren. Om Gud visste vilken tidsålder vi lever i nu. Ständiga uppdateringar och sponsrade länkar på google är ett måste. Syns du inte så finns du inte. Om han hade hängt med in i tvåtusentalet och skaffat sig en blogg eller varför inte en personlig sida på facebook. Då hade han kunnat visa sin närvaro och spänt ögonen i folk. Jag tror att många skulle ta sina löften på större allvar då.

Kommentarer
Postat av: Robin

genialiskt

2007-11-12 @ 19:57:40
Postat av: Linn.

Kanske fann du inspiration till nått min bror =)

2007-11-12 @ 20:54:52
Postat av: i.

Att människor fortfarande lovar varandra trohet, med eller utan Gud, tycker jag däremot är komiskt.

2007-11-12 @ 21:02:20
URL: http://starlicious.blogg.se
Postat av: Tomas E

Jag vet inte om jag fattar det hela. Är det sent eller tidigt med 31,9 år? Eller var ligger det tragiska i själva åldern?

Jag skulle hemskt gärna vilja veta varför "i" tycker det är komiskt med folk som lovar varandra trohet livet ut. Du får gärna utveckla.

Kommandes från en familj med starka skilsmässotraditioner vill jag säga att personligen tycker jag folk skiljer sig alldeles lagom mycket.

2007-11-13 @ 06:11:51
URL: http://eketorp.blogspot.com
Postat av: Tomas E

Du har väl inte missat att blogg.se:s favvobanner är "Gud älskar dig". Den gjorde att jag bytte bloggleverantör. Jag har inget emot Gud, han är helskön. Men att andra berättar om hans kärlek till mig... nej... inte helt bekvämt måste jag säga.

2007-11-13 @ 06:14:47
URL: http://eketorp.blogspot.com
Postat av: Mallan

Oj, då har jag nästan åtta år på mig att kolla ut den perfekta ringen! ;)

2007-11-13 @ 08:12:45
Postat av: Juno

Men du i, det är hoppet som lever i oss. Hoppet att kärleken ska bestå och vi ska sitta på samma veranda om femtio år och hålla hand och gunga hammock.

Sen kanske det inte blir så, det kan vi såklart inte veta, men det är ju viktigt att tro på det vi har.

/Och detta sagt av en typisk icke-romantiker

2007-11-18 @ 15:39:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0