September månad med sina bör och ska innebar en tidig höstdepression. Då var dagarna fortfarande varma och luften klar. Jag dubblerade min ångest med det faktum att ju längre tiden gick desto mörkare kallare och mer ogästvänliga skulle dagarna bli. Jag tänke att om jag känner mig deppig nu hur ska det då kännas i mitten av novemer.

Dagens datum är 13 november. Jag gick upp okristligt tidigt (vilket innebär före klockan 6) för att åka från punkt A till punkt B för att sedan gå 15 till punkt C. 

Men trots att molnen spottade snöflingor på isande kinder och himlen var lika grumlig och grå som gatsten och betong, så kände jag mig så när på nöjd med tillvaron. Jag må grubbla på det ena och det andra. Jag må vara lätt känslomässigt rubbad efter helgens märkliga äventyr (som jag fattat beslut om att censurera). Men överlag så blir jag lycklig i mina fantasier där på bron mellan punk B och C.