Jag har aldrig varit något fan av formler. Jag är helt enkelt inte ett matematiskt väsen och det förstod jag i tidig ålder. Jag föredrar språket när det är som mest levande. I poesin får man bryta mot alla regler. Matematiken känns så statisk. Så förutsägbar och avtändande med alla summor, ekvationer och likamed. Därför lider jag lite extra nu när våra kurser har dragit igång. I förra veckan fick vi smaka på budgetering och idag höll hjärnkontoret på att explodera. Jag såg hur en grå, överhettad substans rann utmed väggarna i klassrummet när Mr Excell gjorde  entré. 

En udda liten medlem i office familjen som jag bara skakat hand med tidigre. Idag förstod jag varför. Mr Excell är svår att ha att göra med. Excell lämnar inget utrymme för varken humor eller ironi. Jag anträngde mig verkligen för att få alla formler att falla på plats. Men när föreläsaren säger.
-Om ett plus ett inte är likamed två...
Och då rasade grunden för allt vad logiken någonsin har betytt. Jag kliade mig i bakhuvudet. Skruvade mig på stolen. Tillslut var frustrationen så total att jag skakade samtidigt som jag studsade upp och ner.

Om det var någon formel som för mig var ett bevis på en objektiv verklighet så var det det faktum att 1+1=2

Det är bland de jobbigaste känslorna jag vet. När jag verkligen till 100 procent anstränger mig för att förstå något utan att polletten trillar ner. Den frustrationen gör mig galen.

Detta leder mig till dagens tankenöt.  Kan någon förklara hur ekvationen ICA St eriksplan fungerar när summan av en frukost,
en pepsi max
5 kiwi =
167 kr.