Världens bästa Linn Muhr och Joanna stod det på guldkuvertet som damp ner i brevinkastet i morse.

Vi har fått årets finaste julkort från Masken och Toni.



Imponerande och svårslaget! Tack fina Mask.

Jag flyttade från 80 kvadrat vid S:t Eriksplan till 24 kvadrat på Kungsholmen. Tänkte att 24 kvadrat räcker, men en dryg månad senare så var jag inte längre ensam på min lilla boyta. Det började med ett balsam i duscen, sen lite hårspray och krämer i badrumsskåpet. Sakta men säkert har Joanna succesivt myglat in halva sitt bohag. Det är nog ingen strategi från hennes sida utan snarare en slump av spontanitet som gör att hon bor på två ställen numera.

Det ena ledde till det andra. Först fick jag byta ut min eleganta tvåsitssoffa i skin till en större med divan. Det krävs på något sätt att man kan ligga huller om buller och spreta med armar och ben. Det blir så mycket mysigare då. Sen fick jag investera i en ny säng för att även om det är mysigt att ligga bredvid så är ovanpå inte alltid så optimalt.

Sedan den nya sängen var på plats för två månader sen så har jag inte haft några lakan stora nog. Idag fick jag ett sett med påslakan och örngott på jobbet. Galet fina, svarta och lite glansiga. Underlakan efterlyset dock fortfarande.

-Tomten hör bönen!

Jag har länge ansett mig  vara stolt köttätare. Utan samvetskval kan jag tycka att djur så som grisar, kor och höns hör hemma på tallriken. Trots att jag vet hur köttindustrin behandlar kreatur så inbillar jag mig att den lyckliga ko jag sätter tänderna i dog med ett leende på läpparna. Även om så är motsattsen. Men så länge vi slipper se eländet så låter vi det fortgå.

Samtidigt kan jag sitta hemma och böla över alla mina krukväxter som dör. De törstar ihjäl en efter en. På något sätt lyckas jag aldrig hålla dem vid liv. Jag utövar omedveten tortyr på den ena oskyldiga plantan efter den andra. På någon sätt så känns det hemskt för att jag ser det ske. Jag ser hur dom dör mitt framför näsan på mig. I fönstret dör de som flugor allihop. Och jag känner mig som en mördare. En växtdödare. Till synes samvetslös, men jag gråter inombords varje gång en blomma dör.

Julen är hääääär! *nynnar raderna för mig själv och ser mig omkring*

Var hos Masken häromdagen. Hon har sytt dukar i både rött och vitt och dekorerat sina fönster och speglar med snöspray. Här står det en ensam liten adventsljusstake på bordet som jag petat ner några kvistar av lingonris i. Hm... Jag borde önska mig julpynt i julklapp. Jag önskar mig alltid väldigt praktiskt saker.

Hittade en lista på saker jag önskade mig för två år sedan. Stumpor, sköljmedel, stekpanna och tändstift.

Listan för i år är faktiskt inte så mycket mer upphetsande. Men jag önskar mig verkligen bara saker som jag behöver.

ÖNSKELISTA - Julen 2008

Knivar (vassa som satan) två stycken.
Lakan (i flanell om Joanna får bestämma)
Kameraväska
Ett jobb
Kastrull
Muminmugg (med mårran eller hattifnattarna som motiv)

Söndag.. Hade så gärna bakat lussekissar och sen gått på adventsfika men ingenting blev som planerat. När klockan var strax efter midnatt igår blev det strömavbrott på jobbet så jag och Patrik fick inget gjort. 12 timmars arbete som resulterade i nästan ingenting. Det enda som det resulterade i var att min lediga söndag gick åt till att åka tillbaks till jobbet för att göra klart allt.

Imorgon åker jag till landet. Andas frisk luft och går på långpromenad med min mor =)
Längtar dit.

I går hamnade jag i en lyckovagn på tunnelbanan. Kanske. Det var i alla fall en vagn som gav mig lite hopp om framtiden. För där satt Jenny på traileravdelningen och yppade att i och med min utlasning vore ett hett byte för deras avdelning som kan vara i behov av en ny medarbetare.

Och i dag tog vi ett snack nere i matsalen över en kopp kaffe. Ska inte hoppas för mycket men det vore på sin plats med en så enkel och finurlig lösning. Då hoppar jag från ena sidan av huset till den andra och får nya spännande uppgifter på köpet.

Min blogg var en gång en helt fantastisk blogg. Jag tittar nämligen tillbaka på inlägg som jag skrev för cirka två år sedan och konstaterar att jag skrattar högt åt mig själv och mina underfundiga formuleringar.

På senare tid har det även haglat klagomål på att bloggen inte uppdateras vilket tyder på att de 30 trogna läsarna jag en gång hade verkligen var trogna och fortfarande vill veta mer.

Egentligen så finns det hur mycket som helst att skriva. När jag började blogga så hade jag just flyttat till stan och tyckte det var småcoolt när jag såg Ernst Billgren spatsera över S:t Eriksplan. Då brukade jag lägga upp dagens kändis i bloggen. Igår hade jag en sms konversation med Carolina Gynning, men det är numera inget som motiverar mig att skriva. Tiderna förändras.

Kanske ska jag starta en ny blogg. Eller bara väcka liv i den här. Mest för att jag om två år vill kunna skratta lika högt åt mig själv. Och för att jag vet att både Masken och mamma skulle bli glada över att veta vad som händer i en Lemuhr liv.

Men allt skulle troligtvis handla om Joanna. Som är hela anledningen till att jag inte vill sitta framför datorn utan hellre spela alfapet och ta promenader i den första snön.

Alla papper är ifyllda. Fick lite hjälp av far med uträkningar av moms och beskattningsunderlag. Och om allt går som det ska så har jag fått min f-skattesedel inom två veckor och kan räkna mig som egen företagare.

Stjärnor på is-bubblan spricker när som helst. Bara fyra helger kvar och både jag och Patrik har konstaterat att vi kommer sakna 14 timmars jobb varje lördag. Men det finns säkert annat man kan hitta på.

Har utmanat mig själv lite och börjat lära mig använda kameran. Så nu är jag både fotograf och reporter =)
Det du Morgan Pålsson!

Snart ska det lunchas med Jennie. Vi har en hög av moraliska dilemman att reda ut.

Jag har slutat skriva veckans märkligaste för att kändisvärlden börjat bli vardagsmat. Men här kommer en lista.

Markus Fagervall och Carina Berg poserar med min morotsmössa.
Tony Irving bjuder mig på raggmunk