Tankarna har kanske balanserat mellan två världar. Klättrat på väggarna mellan verklighet och fantasier. Och jag kan inte påstå att det blev bättre av glass och cola. Men jag trivs bland bilder av körsbärsträd och solvarma leenden.

Det är bara så svårt när man tappar orden för att man försöker koncentrera sig på blicken. Och då har man redan glömt bort vad man skulle säga och allt man kan tänka är, jag önskar jag bara fick va tyst och hålla hennes hand.

.:While you were sleeping I was dreaming

Watching shadows on my ceiling

Moving circles round and round

Please don't make them hit the ground:.

Jag hatar (det är ett starkt ord, jag vet), bokstavligt talat hatar att åka kommunalt. Det finns det ingen integritet att tala om i rusningstrafiken. Då kippar man efter luft i någons armhåla medan man har en annan flåsandes i nacken.

Det finns dock en sak som jag uppskattar. Det är damen i de tjocka glasögonen som delar ut citytidningen varje morgon vid S:t Eriksplan. I morse hittade jag den här fantastiska annonsen på väg till jobbet.



Då är det så himla typiskt. Att jag inte är 28 år. Inte än på ett tag. Men jag spar numret. Och om fyra år. På min 28 års dag, då ringer jag. =)

1. Jag har pratat underkläder med Börje Salming

2. Carina Berg säger att hon fortfarande är i chock  efter vårt traumatiska möte i konferensrummet.

3. Det är bara jag som går direkt på pannkakorna i matsalen, alla andra äter pasta först (vad är grejjen)

Toni säger att han vill ha en skräckfilmskväll med mig och masken. Jag fick genast lite panik över att sitta ensam i ena hörnan av soffan utan någon att sätta naglarna i ryggen på. Sen kom jag att tänka på fröken ananas. Hon gillar både vaniljsås och skräckfilm och skulle kanske fungera som ett mentalt stöd genom filmen. Borde ta och fråga om hon frivilligt ställer upp.