En söm har spruckit. På mina favoritskor. Och jag har väntat och väntat in i det sista på att vatten ska börja läcka in. Nu är hålet så stort att om det blev regn så skulle det inte spela någon roll att jag har skor.

Därför beslutade jag mig för att gå hem och googla upp närmsta skomakare. Men så på vägen så går jag förbi en skomakare. Jag står stilla en sekund och tänker sen går jag in.

Det kostar 80 kronor att laga och skon är färdig att hämtas redan på onsdag.

Det är nu eller aldrig tänkte jag. Jag tog av mig skon och gick barfota hem.
Och ibland är det små saker som att gå barfota hem i oktober som gör att man kommer lite närmare nuet och tänker att idag är en helt vanlig dag fast ändå inte.