För två år sedan när jag började utbildningen på Medieinstitutet skrev jag ett brev till mig själv. Idag fick jag brevet och så här skrev jag för två år sedan till mig själv i framtiden.

"En förändringarnas tid

Hej då huset på Ollonborrevägen. Snart flyttar mamma och pappa till Ljusterö. Ser fram emot julen i år. Då har jag förmodligen gjort mig mer bekväm och anpassat mig till storstadslivet.

Hej då skärgårdsstadsskolan och alla underbara människor där både barn och vuxna. Nu sitter jag på medieinsitutet runt et bord med Linn och Linnéa. Det är den 8 september. Sofia har just flyttat in och Andreas ut. Det ser ut att vara början på något nytt. Nytt hem, ny skola, nya vänner förhoppningsvis.

För tillfället känns allt upp och ner. Jag hatar ju när saker förändras. Ingen trygghet. Men nu när jag läser det här någongång under 2008 så hoppas jag att jag kan le åt hur det blev tillslut. Snart klar eller helt klar med utbildningen.

Ush! Vem vet vad som händer härnäst. Har du klarat det hit så klarar du nästa steg.

Puss och Kram! Je sens donc je vis!
/Linn"


Vad ska man säga. Två år har gått. Jag kan le åt hur det blev. Saker förändras igen. Ny lägenhet, nytt jobb och många underbara vänner har jag hittat längs vägen. Kanske inte främst genom skolan, men genom bror och revyn. Visst klarade jag det ända hit . Nu tar jag nyfiket ett steg in i framtiden.