Vad ska man säga.

-VIlken tur du har, sa min far.
-TUR jag är för skicklig för mitt eget bästa.

Det här suger verkligen. Under ledigheten har jag gått och velat fram och tillbaks vad det gäller praktiken. Mitt mål har varit tv4, men det har också varit en fruktansvärt osannolikt, med tanke på hur många ansökningar dom dagligen får in och hur många  som går i papperskorgen direkt. Men jag fick ju till ett möte och det var jag faktiskt riktigt nöjd med. Då hade dom i alla fall läst de första raderna.

Sen var det bara hem och pitcha lite idéer, men jag skulle få vänta länge innan jag fick något svar överhuvudtaget. Och det här med slutprojekt och praktik vill man gärna ha avklarat. Så jag får ett möte med en  webbyrå som vill att jag leder en del i ett projekt och jobbar med idé och konceptutveckling.

Great! Det kändes toppen. Nästan lite för bra. Det kändes så bra att jag i onsdags mailade och sa att jag kommer.

Men igår vid tretiden ringer ett okänt nummer och rösten i luren säger att jag är väldigt välkommen till tv4.

Så nu råder inga bot på min ångest. Vilken tur jag har! Eller otur. Eller så är jag bara för skicklig för mitt eget bästa.