Tänk om du bara är en liten liten del av någonting som är så mycket större än dig själv. Så vidt och brett att du inte ens kan föreställa dig hur stort det är. Tänk då på hur liten du egentligen är. Och tänk att allting här i världen helt plötsligt inte kretsade kring dig. Hur världen inte kretsar kring varken olösta konflikter eller handslag. Tänk hur obetydligt det kan kännas. Att vara en döende cellklump i ett universum som existerar oberoende dig.

Men tänk också, på den lilla blomman. Och hur den doftar, kanske bara för din skull. Tänk då att allting, varenda liten del, varenda tår, varenda andetag du håller dig vid liv ändå spelar roll. Hur allt det där som finns men som ändå ingen någonsin kan varken se eller ta på gör skillnad mellan liv och död. Det är dina tankar och din tystnad. Det är kärleken och skådespelet utav fantasierna som skapar världen. Och det finns en värld inuti, lika stor som hela universum. Och helt plötsligt så står det klart, att allting räknas. Varje steg, varje skratt, varje del av dig räknas.