Det är fågelskådning på gång. Kocken ska ut i skogen och spana på fjäderfän. Konversationen på msn urartar som vanligt.

-Fååglar
-Japp
-Jag älskar jåglar =)
-Gör du? Då måste du med nån gång. Men du kan ju inte va tyst. Du kommer skrämma iväg
-Jag är ju alltid tyst. Nästan, eller. Som en mus
-Du får lova. Då får du lova att va tyst!
-Lovar inget
-Fan
-Jag kan ha en klädnypa för munnen
-Inget hjälper
-Jooo
-Neeej
-Om jag får nått att knapra på
-Inte ens det Linn. Det är kört.
-En kaka.. ett kex.. ?
-Icke
-Ingenting =( Men. Fåglarna gillar när man knaprar. Det vet jag.
-Hur vet du?
-Dom gillar inte dig. Men okej.. kan man få nått att suga på då?
-Tänk att du ens har fått se en fågel i ditt liv
-En karamell
-Ja kanske då
-En påse med karameller. Som prasslar


Kocken som inte är så road över att hamna här på bloggen trots att jag rättar alla hennes stavfel. Hon mistänker efter några minuters tystnad att jag är på väg att lägga upp konversationen.

- Alltså om du på något sätt är och petar med din vidriga blogg så måste jag göra dig illa. Faaaan ta dig Linn.