Det är smugit sig på. Sakta men säkert sedan december. Det här slutprojektet har legat som ett orosmoln kring huvudet och nu, idag så eskalerade det till något som mer liknar en tornado.

Jag längtar och längtar och längtar tills all research är klar, meningarna välformulerade och orden på plats. Men det är 5 veckor dit.

Allt jag egentligen vill göra är att njuta av maj månad. Den bästa månaden på året. Plocka maskrosor och gå baklänges på trottoaren för att inte bli bländad av kvällssolen. Men för tillfället känns det som att jag vill kasta in handduken och sen gå under jorden.

Men det vore inte likt mig. Jag vet att jag kan. Jag kan så mycket. Ska bara bevisa det en gång till för mig själv.