Igår fastnade jag återigen framför tv:n. Visst är det sant att man skulle kunna tatuera in vartenda ord han sa Maharaji. För det viktigaste är att inte glömma bort vad som är viktigt här i livet.

Att lyssna på insidan. Att uppleva och känna. Jag brukar säga att jag känner alltså lever jag.
Åt känslan ger förnuftet och vetenskapen vika.

"Science can never explain why a sunset is so beautiful"

Det vilar något religiöst över dom orden. Vissa saker kommer vi aldrig att kunna beskriva.

"Thought is God's gift to you, what you think about is your gift to yourself"

Jag ser det som ett stöd till min teori om min bubbla. Jag väljer min verklighet.