Hur kan man tycka så illa om en människa man inte känner.
Som man inte har gett en chans och som man aldrig har för avsikt att ge
någon chans heller.

Antagligen för att man är avundsjuk. För att någon har tagit ens plats.
För att någon har allt det du en gång önskade att du fick.
Hur mycket du än kämpade och önskade så räckte du inte till.
Total maktlöshet  och brist på kontroll är den värsta känslan jag vet.

Därför är masken min terapeut som ska hjälpa mig att förebygga stress och krishantering
vid oförutsedda händelser. Idag valde hon till exempel en helt annan morgonpromenad
än vår vanliga runda. Motsatt riktning. Jag fick visa vägen, men det skulle inte vara densamma.

Jag måste gå en annan väg nu. Inte fortsätta spring eller fly (om det nu är det jag gör, jag vet inte).
Letar stigar i skogen och även om jag inte finner någon så doftar tallbarr och mossa så underbart gott.