Jag sa till mig själv att vänta. Tills hon ville, kunde, vågade svara.
Men orden va så rätt. Så blev det tyst. Hon blev tyst. Och hjärtat slog två slag.
Ett av längta, ett av hopp. Men hon var tyst och jag höll andan. Tills luften tagit slut och jag förstod inte om hon inte ville kunde eller vågade svara.