Spontanitet ut i fingerspetsarna. Gjorde min vända till gymmet sen packade jag väskan för att bege mig till ön. Observera att väskan nu inte är en tvättkorg utan ett missfoster till påse.


Blev upplockad av bröderna, Linnea och Timmy vid tåget och det blev en äventyrlig resa.
Min pappas stora förtjusning är numera att experimentera med ismaskinen så jag visade min uppskattning och drack ett glas is med pepsi.

En sväng upp till morföräldrarna. Dom han inte peta in löständerna innan jag kom men besöket var uppskattat. Morfar som nästan är blind började pilla på min mobiltelefon. Mycket imponerande grejjer.

Jag har varit brunett sedan tre år nu.

-Har du färgat håret, säger morfar
-Jo det är ju mörkt numera, säger jag
-Det passar dig, det är som den där låten. Guld brrruuuuna ögon, trallar Mormor utan löständer
-Ja du menar den. Leende guldbruna ögon, sjunger jag
-Ja den ja! Jag har blivit tondöv Linn. Jag som hade en sådan fin altröst, säger mormor och ser lite smått deprimerad ut.

Nu vankas det snart entrécôte här. Det blåser storm där utanför. Havet verkar rätt förargat. Slänger vansinniga vågorhär i viken.

Efter två hela veckor i storstaden så är det här som ett balsam för själen.