Fredagkvällen var låång och rätt ensam (bortsett från trevligt sällskap i cyberspace). Låg hemma på min soffa och gjorde inte mycker för varken världen eller för mig själv. Lagom tills stearinljusen slocknat och jag funderade på att dra täcket över huvudet så stapplar Karro alias Roomie in genom dörren.

Då blev det liv i luckan. Äggmackor i min soffa och en brinkande discolampa satte fart på min sovande sociala nerv. Fram mot ett blev det kackel i köket och några klunkar pepsi max och senare en visit på balkongen en trappa ner i regnet.

Det är kul att denna grav börjar vakna till liv.