Bröt mig in genom den låsta dörren och sen tog kvällen en annan vändning.

-Snok, det gick det bra med X sen?
-Eh skojjar du masken blev min räddning det var helt sjukt
-Jasså berätta
-Vi fick ringa ambulansen
-VA!
-Lägg av!!
-Nej jag hade aldrig klarat det själv
-Men herregud!  Vaddå, varför det!?!
-Konstgjord andning på badrumsgolvet
-Men sluta!! hon deckade väl bara?Men shit.. vaddå, vad hände efter att jag satt henne i taxin å ni åkte iväg ?
-Nej du
-Va!!!!!!!
-Om det vore så väl. Vi fick blåsa luft i henne flera gånger sen ringde vi då kom dom men fick henne att vakna till lite Så vi kunde hantera situationen hon hyperventilerade och blev helt frånvarandre ledlös det var skitläskigt
-Hon drack ju på jävligt bra måste jag säga, tänkte på att hon drack jävligt mkt för hennes späda kropp
-Ja
-Du måste varit skiträdd
-Det var liiite för mycket, jag hade dött om det inte vore för masken.


Så orolig som jag var i natt. Inga kramar, inga ord kunde hjälpa. Jag ville bara hålla om och säga att det ordnar sig. Men hur vet man. När någon inte ens andas.