Vaknade upp som en liten svett pöl under täcke och flisfilten med en skinande sol i ögonen. Studsade upp och packade ryggsäcken med: 

Lite tvätt till mor
En kamera till mig
och ett glatt humör till far.

Tog motorcykeln till landet och önskade att jag aldrig sparkat av mig flisfilten. Nordliga vindar är djävulens påhitt (precis som sladdar och rotmos) nåväl.

Glömde säga att jag åt den sista kanten av brödet innan jag åkte. Har levt på bröd och ost i några dagar nu så kvällens middag är att se fram emot. Som alltid när mor ställer sig i köket. Hon har någon kyckling med färska örter och parmaskinka på gång där nere. Till efterätt ska vi laga rabarber i maräng och en hemmagjort hallonglass.

(Ops!! Nu dreglade jag på tangentbordet)

Hur som helst så har dagen bestått utav ett gardinkaos nere i vardagsrummet och en promenad med kameren ner till havet. Eller rättare sagt så ställde jag mig i vassen. Lika bra att vänja sig innan badsäsongen drar igång.

Snart fyller bror min år. Ett år sedan vi spelade twister i vardagsrummet. Ett år sedan någon dök upp utan förvarning. Jag vet inte om jag vill spola tillbaks eller spola fram tiden. Varför känns det som jag står still?