Jag citerar en nära vän angående relationer och att släppa taget.
(...)men jag vet inte, jag kan inte säga vad som händer i framtiden.
-Kan vi inte bara leta upp den frasen och strypa den långsamt.

Med en vetepåse bakom nacken låg jag i sängen och reflekterade över dagen. Jag har fått mycket kärlek från katten. Jag vet inte riktigt hur jag mår. Det här med att bli vän med tanken gör mig mest förvirrad. Jag ska kanske inte känna efter så mycket. I alla fall inte när jag är osäker på hur jag egentligen mår. Ibland känner jag mig ganska tillfreds med ensamheten. Jag har liksom vant mig vid att ligga själv i soffan och somna ensam i min säng. Marika ringde. Den där Jäkla killen alltså. Jag trodde nästan ett tag att det kanske var möjligt. Att det inte gick att dra paralleller med mina egna erfarenheter. För skulle dom två bli tillsammans igen så vore det som ett bevis på att vissa människor kanske är menade för varann. Men även denna gång så har mitt hopp om kärlek återigen gått förlorat. På ett sätt var det skönt att det inte var jag sen här gången. Men jag vill snart ha bevis för att det finns någonting där ute som är mödan värd. Tänk om man blev härdad istället för bitter.