Rymdstation


Rymdstation. Två fingrar känner pulsen. Jag är en astronaut. Med imma på glaset.  Universum är så tyst och stilla i denna ensliga galax. Var är alla stjärnor och planeter? Nu hänger månen alldeles ensam. Och jag känner mig som månen och månen känner mig. När jag tassar runt ibland småsten, månsten och måsten här på jorden.. Mörkt och kallt. Ja, som November. Och jag måste kanske sova nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0