Ibland tycks allt följa samma mönster. Dagarna liksom flyter samman. Samtidigt som ingenting blir som man har tänkt. Samtidigt som man kan ställa sig på andra sidan rummet och se på allt från ett annat håll. Precis så kan världen verka främmande skrämmande och spännande på samma gång. Just idag så är det ett märkligt ljus över staden. Det är vackert, men känslorna i kroppen gör det dunkelt och nästan obehagligt. Jag måste hem till någon som jag vet gör mig glad och som gör verkligheten trygg.

Främmande skrämmande och förunderligt vacker.