Godmorgon världen. Vad är egentligen meningen med allt. Vem gör livet till ett helvete för vissa.
Skånesamtal i natt. Nej inte som ni tror. Inte hon, vars röst jag ville höra mitt i natten. Inte vad jag trodde heller när klockan var halv fyra och jag svarar på mobilen. Tårar massa tårar på andra sidan. Hon ringer mig mitt i helvetet. Svårt att veta vad hon tänkte. Men jag vet att jag var hennes trygga punkt. Jag vet att den jävla familjen sviker gång på gång. Och vem ska man vända sig till. Ytliga vänner. För vem släpper någon nära och visar sig svag när det är de närmaste som sårar. Somliga firar jul med skratt och glädje tillsammans med sina älskade, andra får slåss med en morsa som super och förlöjligar.

Så hon både skrattade och grät i två timmar på telefonen. Släppte in mig i tomma rum. Var sådär varm och glad att någon trygghet fanns. Det var jag. Jag har saknat att nå henne. Hon är bra när hon vågar släppa taget om den kalla fasaden. Det var kanske alkoholen som gjorde det. Men det var ärligt och jag hoppas att hon vet att jag ser de bra sakerna. Jag kommer aldrig sluta bry mig. Jag hoppas att det betyder någonting. Att det lilla jag kan göra, kan göra någon skillnad. 

I know that it’s a wonderful world but I just can’t feel it right now /Morrison