En omänsklig tid att gå upp för att komma till jobbet i tid. En macka på tåget kändes knappast kungligt,
men även jag får åka kommunalt och känna på det hårda livet ibland.

Lagom till lunch gick brandlarmet. På fotbollsplanen stod femhundra barn och huttrade.  Bland dessa några söta 8:or i prickiga förkläden från hemkunskapen och några 7:or utan skor. En humoristisk syn. Mina 1:or skötte sig hur som helst exemplariskt =)

Barn ställer många frågor. Idag har jag fått fundera på flera stycken.
-Varför växer det mossa på träd?
-Var ska den annars växa?

-Hur långt är fem minuter?
(300 sekunder tänkte jag)
-Ungefär så lång tid som det tar att äta ett äpple svarar Monica.

Varför mäter vi tid i sekunder och minuter. Vore det inte bättre att mäta den i antal äpplen
eller päron.

Så har jag lärt mit att säga J*vla kanin, Kanin j*vel på teckenspråk.

Another beautiful day at work.