Igår gjorde jag det kanske mest ofattbara. Jag lånade ut en av mina Seinfeldboxar. Jag visste att personen i fråga är ett näst intill om inte lika stort fan som jag. Så den var i säkra händer. Trots det kände jag oron i kroppen över att den inte skulle återvända till mitt Seinolotek där jag har alla gudomliga avsnitt samlade. Men Kalle höll sitt löfte och hade med sig boxen idag vilket gjorde att vi på lunchrasten efter att vi ätit sushi kunde splitta en pigall och se på Seinfeld.   

Vi hade julavslutning med glögg och sång på skolan idag. Så nu har jag officiellt jullov som mestadels kommer att präglas av jobb, men ändå. Till helgen blir det Grötbattle hos familjen Muhr och jag har filat på ett riktigt vasst bidrag.  

Efter gymmet bjöd jag masken på kyckling. På hennes begäran hyrde vi ”Den vita massajen”. Jag blir ofta rastlös och börjar klättra på väggarna när jag ser på film men bortsett från att jag diskade lite så såg jag faktiskt hela den här gången. Det kan ha berott på att jag fick massage under tiden, men inte nödvändigtvis för det var verkligen en gripande historia. Alldeles för seriös för att jag ska sitta här och recensera den nu i mitt ledlösa tillstånd.

Ett på tok för tråkigt inlägg. Speglar kanske sinnesstämningen en smula. Jag borde knappast klaga. Men ge mig lite galenskap. Låt det hända nått spännande snart. Jag känner för lite spontana upptåg.