Söt sötare Linn och schnygg schnyggare Masken. ..fan... Jag förlorar alltid.

Idag pratade jag med en vän från Helsingborg som jag inte sett på snart  ett och ett halvt år. Sporadisk kontakt på msn och det gör mig alltid lite nostalgisk och glad för jag saknar dom där nere. Både Mia och hennes fru Kia.

Så idag kom Mia med ett genialiskt förslag, tyckte hon.

-Vet du! jag har kommit på världens bästa namn till en bebis... om det blir ngn gång

Nej, säg!
-Ava-Li eller Ava-Linn


*dunk dunk* hade glömt bort hur namnen smälte samman på ett så konstigt men fortfarande vackert på nått vis.  

Jag stod på Lidl. Med mina nästan tomma fickor blev jag tvungen att välja mellan shampo och en deo. Det blev Shampo, trodde jag. Men när jag står i duschen med svettiga hårsäckar upptäcker jag att det står shower och inte shampo på flaskan. Så jag tvättade håret med tvål och kände mig så där lagom tattig som bara någon kan göra när man tvättat håret i en tvål från lidl.

En Kåpeare har skapat en tråd (forum) på KPwebben som heter Kärlekstips. Där ger hon sina bästa råd till andra läsare.

-Hej fråga mig om ni vill ha kärlekstips jag är en expert!
-Jag vill ha ett.
-Okej va vill du ha råd om då?
Liksom vad ska du göra?
-Säg ett bra tips vilket som helst!!!!!!!!!!
(Har du ett tips om hur man får en pojkvän?
Jag vill verkligen ha en! (en pojkvän alltså)
-Okej kolla i klassen om det finns någon söt kille som är ledig om inte kolla på kpwebben säg typ att den måste vara snäll och att du måste få ett kort på honom ok?

De två stora nyheterna på radion i morse var,

"Ökat våld mot lärare och huvudlössen på väg att bli resistenta"

Jag intalar mig att jag sitter tryggt här på mitt kontor, ändå längtar jag till alla mina knott i skolan. Trots ökat våld och risken att bli drabbad av muterade löss.

Igår fastnade jag återigen framför tv:n. Visst är det sant att man skulle kunna tatuera in vartenda ord han sa Maharaji. För det viktigaste är att inte glömma bort vad som är viktigt här i livet.

Att lyssna på insidan. Att uppleva och känna. Jag brukar säga att jag känner alltså lever jag.
Åt känslan ger förnuftet och vetenskapen vika.

"Science can never explain why a sunset is so beautiful"

Det vilar något religiöst över dom orden. Vissa saker kommer vi aldrig att kunna beskriva.

"Thought is God's gift to you, what you think about is your gift to yourself"

Jag ser det som ett stöd till min teori om min bubbla. Jag väljer min verklighet.

Nu när resten av styrkan här på redaktionen är på Island passar Ludvig på att packa sina saker, för han ska vara pappaledig. Mys!

"If I don't say this now I will surely break
as I'm leaving the one I want to take.
Forgive the urgency but hurry up and wait
my heart has started to separate"

En sån där helt vanlig dag på jobbet. Nu är det fika. Ludvig har gjort en tårta.

Där stod ett par skor som hon lämnat kvar. Hon bara tog sina saker och försvann. Som i ett ostädad farväl. Utan ansträngning utan avsikt att lämna saknaden kvar. Inga lappar inga rader inga ord att hålla kvar. Där stod jag med en obäddad säng som så många gånger förr och gråten i halsen sa att jag tror aldrig vi lärde känna varann.

Hon sa om bara minnet av hennes ögon finns kvar. Saknar du ingenting. Men jag har bilder som sliter isär mina tankar. En sommar som var din och min. Promenader i Gamla stan, körsbärsträd och en dag på klippan i solen i vattnet.

Nu är spåren av sommaren borta. Och jag kan göra det igen. Som så många gånger förr. Låtsas om att inget hänt och gå.

Det måste regna för att nått ska kunna gro.

Nu sitter jag på jobbet och streamar ner höstens första radio session med Annika Lantz. Hon berättar om när hon gick till doktorn för att hon fått eksem och det visar sig vara på grund av löss. Då fick hon en mirakelkur med kortison.

Kortison lösning det är ju som en grogg för lössen. Det blev partaj. Du anar inte. Och dom växte till sig. Så när jag tog luskammen och drog första draget kom det ut en lus som var lika stor som Paris Hiltons hund. Jag hade kunnat ha den på armen gått över Stureplan och klätt den i sydväst?

Ett litet leende på läpparna. Jag ser det framför mig. Precis som när Isa plockar fram sin illersvan och börjar kamma den medhårs. Sweet!

Nu har jag landat fyra våningar upp på sveavägen. Jag har ett eget kontor som kan liknas vid en skrubb och en Elin i rummet intill som svarar på alla mina nördiga frågor.

Det tog lite tid att vänja sig vid denna äppeldator.

Här meckar vi för fullt inför lanseringen av KPwebben som vi hoppas ska bli en oas för alla små människor på nätet. Här kan barnen fånga fisk och sortera bajs.

Själv är jag helt inne i uppdaterandet av frågor och svar. Vem är världens smartaste människa och hur stort är sveriges största träd? fråga mig jag kan allt..

Jag filar även på resultatformuleringar till frågesporten.

Såhär låter det om man får ett poäng av tio:
Ett ynka litet rätt. Dinosaurier tillhör kanske inte ett av dina största intressen. Men vem bryr sig, dom är utdöda sen länge sen och du har säkert stora kunskaper inom något annat område.

Om man får två poäng av tio:
Två poäng! Du blir nog ingen dinosauriejägare eller professor på det här området. Du har säkert andra intressen än utdöda djur. Men kom ihåg en sak. Om du möter en jätteödla med sylvassa tänder, SPRING FÖR LIVET!

Kul va! Jag trivs i alla fall och tur är väl det. För här ska jag spendera mina närmsta 10 veckor.