Där stod ett par skor som hon lämnat kvar. Hon bara tog sina saker och försvann. Som i ett ostädad farväl. Utan ansträngning utan avsikt att lämna saknaden kvar. Inga lappar inga rader inga ord att hålla kvar. Där stod jag med en obäddad säng som så många gånger förr och gråten i halsen sa att jag tror aldrig vi lärde känna varann.

Hon sa om bara minnet av hennes ögon finns kvar. Saknar du ingenting. Men jag har bilder som sliter isär mina tankar. En sommar som var din och min. Promenader i Gamla stan, körsbärsträd och en dag på klippan i solen i vattnet.

Nu är spåren av sommaren borta. Och jag kan göra det igen. Som så många gånger förr. Låtsas om att inget hänt och gå.