Elfte november på Göta Lejon
Live från Strängnäs
Kvällens gäster var jurygästen Tomas Ledin, förra årets vinnare av Dansbandskampen Larz Kristerz och programledaren Peter Settman. Så här såg det ut.
Jag har hittat somebody
I want somebody to share, share the rest of my life, share my innermost thoughts, know my intimate details
Someone wholl stand by my side, and give me support, and in return, shell get my support. She will listen to me, when I want to speak, about the world we live in, and life in general. Though my views may be wrong, they may even be perverted Shell hear me out, and wont easily be converted, to my way of thinking, in fact shell often disagree, but at the end of it all she will understand me.
Äntligen här. Jag har letat och letat efter den här versionen av låten Somebody.
Snart på DVD
Vissa missade det, andra bara önskar att de fick se det en gång till. Snart kommer föreställningen på dvd. Tills dess får vi roa oss med att minnas några av guldkornen med hjälp av det här klippet som någon i publiken lagt upp på youtube.
Webbjokern
Bidragen var av varierande kvalité här är två smakprov.
Det första snäppet bättre än det andra.
För er som har saknat Kjell
Det som betyder något
Det närmar sig fredag och sista helgen med Revy Obscen. Det blir slutet på 8 månaders slit.
Det är alltid lika vemodigt att ro ett så stort projekt i hamn.
När man tänker på det så är det helt fantastiskt att alla dessa ungdomar som lägger ner sin själ i arbetet mot den färdiga föreställningen kan åstadkomma något så häftigt och stort tillsammans. Veckor och månader av hårt arbete.
Vi gör det för att vi vill. Vi gör det för vår publik. För våra familjer och våra vänner. Och det vi får betalt är applåder och skratt. Det är den enda valutan. När de som står oss närmast ger oss uppmuntran och en klapp på axeln. Det är det enda som vi vill. Att ni ser oss och att ni ger oss en gott skratt och en varm applåd.
Nu eller aldrig tänkte jag
En söm har spruckit. På mina favoritskor. Och jag har väntat och väntat in i det sista på att vatten ska börja läcka in. Nu är hålet så stort att om det blev regn så skulle det inte spela någon roll att jag har skor.
Därför beslutade jag mig för att gå hem och googla upp närmsta skomakare. Men så på vägen så går jag förbi en skomakare. Jag står stilla en sekund och tänker sen går jag in.
Det kostar 80 kronor att laga och skon är färdig att hämtas redan på onsdag.
Det är nu eller aldrig tänkte jag. Jag tog av mig skon och gick barfota hem.
Och ibland är det små saker som att gå barfota hem i oktober som gör att man kommer lite närmare nuet och tänker att idag är en helt vanlig dag fast ändå inte.
