Det står regnskyar ivägen

Och fåglarna gav sedan länge upp

sången.

Paradgatan ligger öde,

Och kvarteren

kring vasastan

glänser av vemod.

Det sägs att någon

bytt champagnen

mot bäska droppar.

Och ser man över taken

Så är himlen lika grå

som betongen i utkanten av stan.

Den nästan suddar ut gränsen,

mellan motorväg och mellanmjölk.

I ett land där ensam ska va stark.

Där var och en

kan bli känd

på en löpsedel.

Och vant sig vid tanken

på att vara lika utbytbar.