Jag är ett fan av webb-tv. Kanske för att mina minimala skärm på datorn i alla fall är platt till skillnad från klumpen som står på tvbänken. Utfryst och mobbad ja så går det j*vla tjock-tv.

Inte nog med att jag får betalt för att vara praktikant, jag får även gratis tillgång till hela Anytime som har massor av tv-serier och annat.

Idag hann jag med att beta av tre stycken dokumentärer i lurarna medan jag fingrade med annat på skärmen.

En handlade om tigrar i indien. Den andra om Deepak Chopra (en mycket vid man) och den tredje handlade om "gender queer people alltså människor som inte identifierar sig med varken det manliga eller kvinnliga könet.

Då kom jag till en liten insikt. Sanningen är den att ju mer jag tänker på det desto mer bekant känns tanken av att inte tillhöra något kön. Det är som en tredje kategori människor. Varför måste man vara man eller kvinna. Jag känner mig mer som något mittemellan. Någonstanns så spelar det kanske inte så mycket roll. Eller så gör det det. Om det vore mer accepterat så skulle jag kanske överväga tanken att kalla mig själv könsneutral. Intressant. Eller så bejakar jag bara båda mina sidor. Äsch... jag vet inte och jag tror inte att jag bryr mig heller. Så länge jag får vara den jag är