Ibland är det ensamt här. Och tyst. Då önskar jag att någon smög sin hand i min.

Tänk om du bara är en liten liten del av någonting som är så mycket större än dig själv. Så vidt och brett att du inte ens kan föreställa dig hur stort det är. Tänk då på hur liten du egentligen är. Och tänk att allting här i världen helt plötsligt inte kretsade kring dig. Hur världen inte kretsar kring varken olösta konflikter eller handslag. Tänk hur obetydligt det kan kännas. Att vara en döende cellklump i ett universum som existerar oberoende dig.

Men tänk också, på den lilla blomman. Och hur den doftar, kanske bara för din skull. Tänk då att allting, varenda liten del, varenda tår, varenda andetag du håller dig vid liv ändå spelar roll. Hur allt det där som finns men som ändå ingen någonsin kan varken se eller ta på gör skillnad mellan liv och död. Det är dina tankar och din tystnad. Det är kärleken och skådespelet utav fantasierna som skapar världen. Och det finns en värld inuti, lika stor som hela universum. Och helt plötsligt så står det klart, att allting räknas. Varje steg, varje skratt, varje del av dig räknas.

Jag sorterar post för fyra personer. Alla får så himla mycket vuxenpost, men jag får nästan aldrig några sådana vita spännande kuvert.

Men idag fick jag två stycken. Det ena såg ut som en lönespecifikation. Jag öppnade och blev glatt överraskad. 317 kr som sätts in på mitt konto den 31 januari. Weehu! Trodde jag fick all lön i december, men 317 kr tackar man ju inte nej till.

Det kändes nästan som att vinna på lotto. Lite grann som en turdag.

Sen öppnar jag det andra kuvertet. Det var ett årsbesked, från CSN. Bara en liten påminnelse om att jag har en skuld på drygt 100 000 kr.

Ödets ironi

Jag börjar liksom fantisera om hur det hade varit om det var tvärt om.
 
-Här är din lön för en halvdags jobb, varsågod 100 000 kr.
-Här är din studieskuld för nästan 3 år i skolbänken, var god betala 317 kr.

Men nej..!

När man bara skummar igenom mailen och tycker att man har uppfattat det mesta om vilka föreläsare som ska hålla vilka lektioner och det ena med det andra. Då har man förmodligen missat det viktigaste, vilket är informationen om när man inte behöver vara i skolan.

Så denna ljuvligt januarimorgon gick jag den regnkalla blåsiga vägen till tulegatan. Men i skolan är bara jag. Tills dess att en Elin med en kaffe i handen kommer in, som även hon missat informationen.

Japp.. och nu sitter jag här. I väntan på att få köpa min lunchmacka. Med en Elin till vänster och ett annat charmerande sällskap på msn.

Idag är jag 23 år, 8 månader och 1 dag.

Det betyder att jag levt 8646 dagar här på jorden.

"525,600 minutes - how do you measure,  measure a year?
In daylights, in sunsets, in midnights, in cups of coffee. In
inches, in miles, in laughter, in strife.
In 525,600 minutes - how do you  measure a year in the life?
How about love"

Jerry: You're crazy!

Kramer: Am I? Or am I SO SANE it just blew your mind!?"

Dagens Seinfeld citat

Pju... Då var veckans ordnade kaos över. Mitt i kalabaliken mellan rockbjörn, skolfest, revy och drinkfest så kastar min hårddisk in handduken.

Min första spontana reaktion var vilket fönster eller möjligtvis vilken bro ska jag hoppa ifrån. Efter en stund i tystnaden då datorn stängts av så kände jag mig förhållandvis lättad över att jag gjorde en backup senast i december. Bilder från jul och nyår samt ett tiotal poetiska alster och några timmars lektionsanteckningar hade gått förlorat men shit happens.

Tills jag vaknar igår morse och inser att min hemtenta à 17 sidor inte finns någon annanstanns än på min döda disk. Tack, tack som fan..

Det blev några timmar av panik vid obduktionsbordet, men efter hjärt och lungräddning fick jag så pass mycket liv i skrället att jag kom åt tentan. Pjuuuu! Nära ögat..

Grupptillhörighet är ett intressant fenomen. Många skällsord är idag en etikett och ett hån emot en grupp människor med enstaka liknande karaktärsdrag. Men någonstanns i utanförskapet formas en social tillhörighet. Man brukar säga att lika barn leka bäst. Oavsett hur du än vrider och vänder på det så kommer människor att placera in dig i ett fack. Bland sossesvin, svarskallar, bögjävlar, truckflator och mediehoror. Så varför inte bara kalla det för själsord. En saklig formulering och personbeskrivning. Din själ sammanfattat i ett enda ord.  Stå rak i ryggen, behåll värdigheten och var stolt för f*n. In the end we're just people with no names.

Ibland spelar vi spel på Norrbackagatan. Men när vi påbörjat tredje omgång av Carrassonne var det ingen som kunde hålla nerverna i styr. Karro gjorde allt för att distrahera Lasse-Maja som hittills varit obsegrad.

Idag pantade jag flaskor. Inte för miljöns skull utan för att ha råd att köpa en tvålj*vel som Karro pikat mig att jag måste köpa.

Det blev en honungsdoftande tvål. Inte optimalt, men det fanns bara två tvålar att välja på i min prisklass. Den ena var honung, den andra hjortron.

Det förvånar mig att hjortron i tvålformat är lågbudget samtidigt som hjortron i syltformat är svindyrt. Hur som helst så fick jag frågan om jag skickade mina pantpengar till bättre behövande, så som barnen i afrika. Mitt samvete fick sig en känga och jag tänkte vad är väl bättre än att skicka en tvål till afrika. Hygienen är faktiskt en avgörande faktor i sjukdomshärjade områden. Men sen tänkte jag. Gud, så dum jag är.

Jag skulle ju köpt en tandkräm istället. För om inte ens jag har råd att gå till tandläkarn, hur ska då barnen i Afrika ha det.

Helt fantastiskt j*vla roligt. Jag tror att jag avlider. Tänk om folk vågade vara lite mer spontana och galna i nyktert tillstånd. Med en smula självdistans behöver inte allt vara så politiskt korrekt. Mer galenskap, mer Gynning åt folker.



Missade ni programmet igår gå in på kanal5.se och se I huvudet på Gynning.

Be careful what you wish for cause you just might get it all
/Daughtry

Finn ett fel. Är det här det du menar med konkurrens Linnéa?
Snyggsebbe! Haha.. och bra på på att spela tv-spel är han också.

Vad ska man säga.

-VIlken tur du har, sa min far.
-TUR jag är för skicklig för mitt eget bästa.

Det här suger verkligen. Under ledigheten har jag gått och velat fram och tillbaks vad det gäller praktiken. Mitt mål har varit tv4, men det har också varit en fruktansvärt osannolikt, med tanke på hur många ansökningar dom dagligen får in och hur många  som går i papperskorgen direkt. Men jag fick ju till ett möte och det var jag faktiskt riktigt nöjd med. Då hade dom i alla fall läst de första raderna.

Sen var det bara hem och pitcha lite idéer, men jag skulle få vänta länge innan jag fick något svar överhuvudtaget. Och det här med slutprojekt och praktik vill man gärna ha avklarat. Så jag får ett möte med en  webbyrå som vill att jag leder en del i ett projekt och jobbar med idé och konceptutveckling.

Great! Det kändes toppen. Nästan lite för bra. Det kändes så bra att jag i onsdags mailade och sa att jag kommer.

Men igår vid tretiden ringer ett okänt nummer och rösten i luren säger att jag är väldigt välkommen till tv4.

Så nu råder inga bot på min ångest. Vilken tur jag har! Eller otur. Eller så är jag bara för skicklig för mitt eget bästa.

Det här är Anna. Här proppar hon igen kaninhål för att se hur länge dom kan överleva utan luft.
Och idag har hon gjort något ännu mer oförlåtligt.



Ni kanske minns hon Anna. Hon som skickade mig sms:et för att berätta att det finns myrorna som pysslar om svampar i en liten trädgård. Det är ingen idé att börja räkna indianerna i Annas kanot. För några veckor sedan skickade hon en bild på en läskig orm som hon skulle sprätta upp i sitt laboratorium. Anna studerar allt som har med lavar och mossor att göra. Hon faschineras av svampar och enzymer och som hon själv uttryckte det,

"Bakterier är den mest intressanta organism som vi har här på jorden"

Själv föredrar jag kvinnor, men Anna finner någon form av tillfredställelse i att korsa generna på en tomat och en melon.

Idag fick jag ett mms av Anna. Jag kan inte tolka det som något annat än ett hot.


 L E M U R !

Varken du eller jag var änglar på den tiden.

Vi höll hårt i våra lögner och väl valda ord.

Sen föll vi utan nåd i den fruktade branten.

Genom skyar av regn mot en söndertrampad jord.