Jag har en sån klump i magen. En känsla av tomhet av blott tanken på sista avsnittet. Har kommit fram till slutet. Sista säsongen, sista avsnittet, det är allt som finns kvar. Varje kväll (jag menar varje kväll med blott några få undantag) sedan sex år har jag sett på Seinfeld innan jag somnar.

That can't be it. It can't be over. Not now. Not like this.

Jag ska se om alla boxarna. För sjunde gången. Jag vägrar se det sista avsnittet. Jag lever hellre i min bubbla och där får allt fortsätta om och om igen. Until the day I die. Och på min begravning ska den här killen få spela bas.

Dodidodidodi dudu!