Min roomie är tillbaks efter 6 månader på okänd adress. Jag hälsade henne välkommen genom att studsa upp och ner i hennes säng där hon låg och snarkade några minuter efter midnatt natten till måndag.

I dag satt jag och deppade i min ensamhet för att jag inte har trean på min tv och det såg inte bättre ut än att jag skulle få följa EM-kvalet via text tv.

Så ringer det på dörren... (jag tassar ut i hallen och öppnar dörren) Där står hon. Med påsar, kassar och väskor.

-Vet du, vet du vad som hände?
-Nej
-Nyckeln Linn. Nyckeln. Rassel rassel så hörde jag hur den landade.

Karro har försökt lägga nyckel i en hemlig liten lucka och lyckats pilla ner den från kanten så att den trillat ner i någon form av ventilationsrör. Där ligger den nu stöldsäker i minst hundra år framöver.

Väl inne i lägenheten så bölar jag lite över fotbollen.

-Men Linn, jag har trean.
-Va!!!!!!!!
-Jag har trean på min TV och femman.

Ehh.. nu har jag bott här i ett och ett halvt år i tron om att vi bara har 1an 2an och 4an i vårt kanalutbud. Men Karro den lilla lumpen har hittat fler kanaler utan att säga något.

Så jag satte mig i hennes soffa två decimeter från skärmen. För Karro har nämligen möblerat på sitt eget personliga lilla vis. Jag känner då ingen annan som ställer TV:n på soffans högkant.

  

Efter en liten stund i soffan kommer hon springandes med en påse.

-Titta vad som har hänt med min kokosboll.

Stackars Karro som har en sån elak roomie som bara viker sig av skratt..