Jag tog en promenad upp till torpet. Där stod mormor i köket och filosoferade.
Hon höll på att baka fågelbröd.
-Det brukar bli en bit till morfar också, sa hon. Men resten ska fåglarna ha.
Jag tog en bit knäckebröd med en strimla av  den ost som fanns kvar.
-Jag har fem rådjur också. Det är inte billigt ska jag säga dig att försörja dom.

Vi satt och pratade en lång stund. Morfar kämpade sig upp från sängen.
Det står inte rätt till med hans gamla kropp.

-Vad är det där för bricka du har runt halsen. En dödsbricka.
Sån hade jag i lumpen, säger morfar och tittar nyfiket på min halskedja.
-Ja det ser ut som en sån. Men det står en dikt på den, säger jag.
-Jaha vad står det då?
(jag översätter från engelska så att dom ska förstå)
-Det står att det finns tider att minnas och tider att glömma.
-Det  är väldigt sant, jag har också en sån bricka, inflikar mormor.
-Vad står det på din, undrar jag.
-Waran
-Det är ju en ödla, säger jag
-Ja det vet jag, men det är råttgift med. Jag äter råttgift varje dag.
 Blodförtunnande och bra för den som  är proppbenägen.

Vi babblar vidare och hon ger mig 50 kr så att jag kan köpa en bukett
blommor till farmor som ska ha födelsedagsfika på söndag.

-Ja tar rullatorn och traskar ner till fikat på söndag, säger mormor.
-Du får inte lämna mig här  jag ligger för ankar och boj, gastar morfar.
-Dig ska jag skicka till norrtälje och säga, sprätta upp gubben bara, svarar mormor.

Kärlek kallas det med ett annat ord.

-Tänk att vi har barnbarnsbarn, lite nytta har vi i alla fall gjort.

Ja ni. En kopp te och lite fågelbröd senare började hem till gården.
Så var det bara att ge sig av. Men vi ses på söndag mormor. Då ska vi äta tårta!