Det är vemodet och smärtan i att leva.
Sanningen som bär poeten fram.
Lyckan i att leva, nån att dö för
som hon jagar och sen knyter i sin hand.

Men säg någonting som varar,
regler och lagar från igår
är obrukbara löften som jag bär på
sanningar som salt i mina sår.

Och jag önskar du var här nu
En doft en smak av dig.
Att det trasigaste orden gick att laga 
att körsbärsträden färger kunde trösta mig.