I förra veckan var jag på myrornas. Tänkte att jag kanske skulle hitta en snygg vinterjacka. Eller inte. Men jag hittade i alla fall en räv att hänga om halsen. Med tassar och tryne och inte nog med det, han var helt skabbfri.

Hur som helst så var jag lite ouppmärksam och vinglade nästan in i en dam som snäste till och såg helt bedrövad ut över att jag så respektlöst nästan trampat henne på tån. Var kommer denna intolerans ifrån. Hade jag velat ha omkull henne hade jag gjort en cross checking. Mitt ödmjuka ursäkta förvandlades till ett

-Oj, det var inte meningen, det är fel på mitt balanssinne, jag har problem med hörseln.

Så nästa gång kanske hon tänker till och utväntar en ursäkt innan hon hytter med näven.

.:are you just here to steal my time

pull me close, to ease your mind

you see I don't like to bend and break

tired of making old mistakes:.

Stod i köket på lunchen och skivade en tomat när telefonen ringde. Och du hade ett hjärta att öppna, det var så skönt att höra och att äntligen berätta om saker jag bär på. Att sätta ord på kaos och kosmos. Som om att våra hjärnspöken går hand i hand. Ja men varför gifter vi oss inte, du och jag. Vad mer kan man begära än ett liv tillsammans med någon. En som lyssnar och förstår som får en att skratta och som torkar ens tårar. Ett patetiskt lunchsamtal. Men ingen förstår mig så som du.

Idag fick jag oväntat besök. I trapphuset satt en liten misse som spatserade raka vägen in när jag öppnade dörren.
 


Jag tror bara att den ville låna toaletten.



Vicken koooonstig kisse!